Jag inser mer och mer att jag har ett dåligt ordförråd, mina svordomar eskalerar, och jag har inget annat sätt än att beskriva min ilska än med en välplacerad svordom. Tänker dock inte besudla min blogg med att skriva alla dessa hemska ord, men fantisera själva.
War Thunder (Strategi/simulator/shooter, för övrigt väldigt roligt och bäst av allt gratis) heter det senaste spelet i min arsenal, som jag går in helhjärtat för. Idag blev jag så j*kla förbannad på mina lagkamrater. Svordomarna bara flög ur munnen. Stängde ner spelet, och tror det eller ej, så klev jag ut genom ytterdörren för att jogga. (hade hört av en kompis att man skulle bli glad av sånt, tveksam som jag var gav jag det ett försök.
Förra gången jag var ute och sprang, det var i andra ring på gymnasiet. På Kattegattgymnasiet i Halmstad så har man varje år något som man kallar för Drakaloppet. Det är ett en mil långt obligatoriskt lopp för hela skolan. Förutom treorna, för de har ju redan sprungit det två gånger. Nåväl, då sprang jag en mil på ungefär 64 minuter. Vet inte om jag ska va stolt över den tiden, men det e jag.
Dagens tid är betydligt långsammare än så. Men vad kan man förvänta sig, efter två år av knappt någon motion.
Så blev jag glad? Ja kanske lite, men det kommer väl med tiden....
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar