torsdag 31 oktober 2013
Goda vänner
Jag har två polare som jag lyckats skaffa jobb åt på samma arbetsplats som mig, Hotel Tylösand. När jag vet att en av dem vill jobba, och funderar på att ta ett sabbatsår efter skolan. Så man kanske kan säga att jag blir glad av att hjälpa andra. Det låter lustigt, men sån är jag.
Peace out
Känslan som uppstår....
Jag hade förövrigt en väldigt trevlig dröm inatt. En sån dröm som man e lite ledsen över att den slutade... Men jag lever ju i den verkliga världen så jag tog upp the book och började läsa lite...
Igår fick jag för övrigt möta KnutteN i Guitar Hero jävlar va grym han var typ 111k poäng! Jag var å andra sidan fruktansvärt dålig fick bara 23k poäng :( Å andra sidan är jag ingen gitarrspelare och hade aldrig spelat Guitar Hero före igår. Men jag fick min revansch i Buzz... Känner mig fett allmänbildad :)
Det blir ingen träning idag häller, sjuklingen vägrar och det är alldeles för tråkigt att springa själv i goda vänners lag är allt roligare. Så vi får träna fingrarna ikväll istället med Battlefield 3.
Peace out
onsdag 30 oktober 2013
Sex timmar....
För att Battlefield 4 är som Apple's iPhone 5. Det är lite bättre, lite snyggare men det är också allt. Det är inte så stor skillnad mellan föregående produkt. Den är inte särskilt nytänkande (och min dator pallar inte det heller).
Blev det någon träning igår då, nej självklart inte. Ludde var orolig att han skulle få en "hjärnhåleinflammation" för att citera. Vet inte ens om det finns något som heter det.... Men men, vill han inte träna så vill han inte...
måndag 28 oktober 2013
Mycket mer text
Torsdag 24/10
Fredag 25/10
Inspektion av klätterväxel |
Med hjälp av en hjullastare drogs ångloket (som var nedkopplat) ut ur lokhuset. Inplastat och väl konserverat sedan 50-talet fick det nu se dagsljuset. Det drogs ut på klätterväxeln och ned på huvudspåret. Mission accomplished. Efter lunch blev det dags för växling nu var tågsetet 40 meter längre och lite tyngre. Det var även dags för mig att få åka med i hytten på Ma 403. Något som jag har sett fram emot enormt. Sitta längs fram i tåget med fantastisk utsikt och gott sällskap. Nästa mål var Sveriges Järnvägsmuseum Gävle, där vi skulle spendera natten och morgondagen. Med diverse förseningar tog det lite längre tid än väntat, men det gick ingen nöd på mig.
Ånglok E2 1184 får åter se dagsljuset |
Bygge av klätterväxel |
Ånglok på klätterväxel |
Mot Gävle i lokhytt |
Omkörning |
Infart till Gävle Rangerbangård |
Lördag 26/10
Sveriges järnvägsmuseum Gävle var där vi fick sova, och den här natten gick mycket bättre, nu stod vi ju stilla. Frukost blev det och sedan började man inspektera museets marker, fordon stod överallt. Ånglok, diesellok, rälsbussar och ellok var löst spridda över museets område. Klockan blev 10 och med gratis inträde bestämde jag och några andra från Bjs att besöka museets inre samlingar. I ett lokstall stod ångloken uppradade tillsammans med vagnar och ellok. Från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet fanns där. Bland annat loket F 1200, F-loket är vida berömt i järnvägssammanhang. Året var 1918, en stor järnvägsolycka där just detta lok var inblandat. 41 personer dog inklusive lokpersonalen. Loket blev svårt skadat men reparerades. Nu står det i Gävle och nästa år fyller det 100 år. Lunchen bestod av stekt fläsk och raggmunk, favorit i repris. Jag gick även ut på lite äventyr till Willys för att bunkra upp inför hemresan. 12 timmar i tåg så måste man ju ha något att tugga på...
Ånglok F 1200 |
Ånglok A 1001 |
Prins August byggt 1856 |
SJ T43 i HNJ-utförande |
Söndag 27/10
Tidtabellen lades om under lördagen så att vi istället skulle köra på dagen och det blev spärrfärd (körning utan tidtabell). Så vi var ensamma på Bergslagsbanan och kunde köra långsamt och snabbt. Vi kunde stanna precis var vi ville och det gjorde vi. Man får leta efter bättre utsikt vid frukostbordet än det här. I en kurva mellan två sjöar stannade vi för frukost. På väg hem blev det ett flertal stopp bland annat i Loka och vid ett gammalt övergivet lokstall. Allt flöt på bra, en sen lunch. Kalops och till efterrätt tårta bakad av kocken tillika analytiker hos Polisen.Jag var hemma klockan 20:30, trött, illaluktande och hungrig. Men jag är nöjd ändå.
Att åka tåg är för mig en sensation. Att köra bil är för all del jätteroligt, men det finns inget jag njuter av så mycket som att åka tåg. Att sticka ut huvudet genom fönstret och bara njuta av landskapet och hastigheten. Jag har fått förklara flera gånger sedan jag kom hem vad det är som e så häftigt med att åka tåg. Att när man åker med Öresundståget eller SJ så ska du transportera dig någonstans, då är du på väg till ditt mål. När man reser med järnvägsfantaster och museifolk så är resan lika viktig som målet. Det här är bland det bästa jag gjort och jag är väldigt glad över att jag fick följa med. Jag är väl lite konstig. Jag är väl som det står på mössan.
Järnvägsintresserad som det nu heter.... |
onsdag 23 oktober 2013
Veckans (kanske) sista inlägg
Imorgon bär det av på tågäventyr till Norrland, men jag har ännu inte packat min väska.
Icke sa Nicke, jag skulle gjort det igår. Men så blev det inte. Istället så spelade jag lite War Thunder (förvånad) och som oförväntat gick någorlunda bra. Jag nådde inte mitt higscore på 12 kills 1 death. men jag fick en 6-7 kills per match, vilket jag är helnöjd med. Dock så förlorade jag båda vingarna, och då är det svårt att flyga.
Efter mina matcher i War Thunder gav jag Breaking Bad en chans till. Jag har sett ett par avsnitt tidigare, dock inte i kronologisk ordning och inte jätte aktivt. Men nu har jag börjat från början, tre avsnitt avklarade ur första säsongen. Breaking Bad är för er som inte vet en serie om en man som heter Walter han arbetar som kemilärare, han har fru, ett barn och ett på väg. Han drabbas av lungcancer och bestämmer sig för att tillverka Crystal Meth för att tjäna ihop tillräckligt med pengar som hans familj kan ärva. De första tre avsnitten är väldigt sjuka och jag tror att jag kommer fortsätta se serien, vi får se.
Detta kommer antagligen att bli veckans sista inlägg här på bloggen. Som bekant så ska jag imorgon åka till Norrland. Så utan dator så får ni vänta tills söndag kväll eller måndag på nästa blogginlägg. Självklart kommer det upp lite bilder på Instagram och på Facebook. Så ni som klagade på att jag inte gjort något blogginlägg i måndags behöver inte kommentera min frånvaro på bloggen.
Peace out
tisdag 22 oktober 2013
I kroppen min
Direkt efter jobbet igår (Inte direkt, jag hann faktiskt till Akademibokhandeln för att köpa mig en bok. Det var fyra år sen sist jag köpte en bok, så jag tänkte att det var dags igen. Det blev "I kroppen min" av Kristian Gidlund. Tack för att du tipsade om boken Betty.) så åkte jag till min pappa i Oskarström, som jag inte träffat på knappt två månader. På väg dit förvånas man över att det inte bara är halmstabor som har svårt med bilkörning utan också oskarströmmare, kanske är det något med hela Halmstad kommun och bilkörning.
Där, åt vi kvällsmat. Kalvstek och rotmos. Min pappa är bra på att laga mat. Min lillebror har börjat spela piano, och igår var första gången jag fick höra honom spela. Vi spelade dess utom hans läxa fyrhändigt. Klockan hann slå 21:30 innan vi hoppade in i bilen och begav oss hemåt, längs riksväg 26. Min syster och en tavla hoppade av vid landsfästet och jag hoppade av hemma.
Klockan var rätt så precist 22:00 då jag la mig i sängen och började läsa inledningsordet till min nya bok " I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början" av Kristian Gidlund. En författare, journalist och trummis i bandet Sugarplum Fairy. Han dog i magcancer i september i år. Detta här är hans berättelse.
Så vaknar man upp till en ny dag full med förhoppning, klockan är precis 7 och jag börjar läsa igen, denhär boken är den första som jag har svårt sluta läsa, jag kom nästan försent till jobbet idag för jag låg och läste....
Så gör man sig i ordning och tänker YES idag är det löpning på Galgberget..... NOT. Ludvig den lata tänker skippa dagens pass, så jag får se vad jag gör istället. Han ska tydligen plugga, school sucks. Jag kanske inte heller ska träna, jag har ju en stor väska som måste packas för torsdagens äventyr i Norrland. Och ja, boken ska med till Norrland, så även kameran.
There is a wall, on one side I stand and on the other the girl. Now there is a small hole in the wall. It is not until you have a hole that you realize how thick the wall is.
If you hit a wall, you push through it. And thats what I'm going to do.
Peace out
söndag 20 oktober 2013
Ett bord för tre
lördag 19 oktober 2013
Livet leker
Igår var det fredag, 19-årsfest hos Carro. (Som egentligen inte fyller år förrän nästa vecka.) Detta firades med tacos och alkohol i mängder. Vin, cider, öl och jäger. Mycket trevligt, mycket trevligt. Presenter fanns det också och av mig fick Carro en livshandbok. Den heter Visa Mig Hur. Och innehåller allt från hur man rider elefant till hur man blandar en margerita. Min kväll avslutades relativt tidigt, jag var hemma ca 00:00 och fick skjuts hem av en snäll trummande jägare.
Idag är det lördag, detta innebär dop och doplunch. Dopet gick bra, framtills att jag skulle spela. Vilket totalt misslyckande. Spelade fel på ett flertal ställen, men jag tror att jag lyckades rädda det snyggt. Jag kännde mig lite überkristen under dopet då jag kunde både trosbekännelsen och fader vår utantill. Sedan var det dags för en sedenlig doplunch med tillhörande tårta. Min familj, familjen Jakobsson är unika. Vi är till 90% besserwissrar. Poänglösa diskussioner som inte leder någonstans och ingen vägrar ge sig.
Dagens diskussion var om människan är det däggdjur som orkar springa längst. Jag tror dock att hästen orkar springa längre än människan, medans min mamma och min morbror envisades om att det var människan som var uthålligast. Diskussionen ledde ingenstans och ingen vägrade ge sig. Allting är som vanligt.
Nu sitter jag helt utmattad och väntar...
Jag vet att Inköps Centralen AB väntar på mig och en lång inköpslista ska göra mig sällskap. Dessutom väntar kvällen med datorspel och polare. Och morgondagen med träning, konsert och Bulls.
Peace out
fredag 18 oktober 2013
Oexistens
Nu ska vi inte deppa för gårdagens förlust. För ikväll är det PARTY!!!
Jag ska på 19-års fest (eventet heter så på FB), det står en kasse där hemma med drycker från favoritbutiken (men jag kan inte festa hela natten). För imorgon så ska jag på min sysslings dop i S:t Olofs Kapell, jag har blivit tillfrågad att spela piano. Jag har valt låten Teddybjörnen Fredriksson, betryggande nog så har jag inte riktigt bestämt hur jag ska spela. Men det tar vi imorgon, det är onödigt att oroa sig...
Det löser sig sa mannen som sket i vasken.
torsdag 17 oktober 2013
Go och glad kexchoklad
Kan säga såhär, att jag känner mig riktigt glad nu. Endorfinerna sprider sig i kroppen och det är väl delvis tack vare Ludde. Vi hade en löptur även idag, intervaller...
Kan ju säga såhär att det finns många trappor på Galgberget och ingen är den andra lik. Hög, låga,breda eller smala. Trapporna finns i alla former och längder, jag tror bestämt att vi provat på alla sorter idag. Om jag hade sprungit ensam hade jag nog inte lyckats pusha mig själv så mycket som Ludde lyckas med, så det ska han ha tack för. Det blev så mycket spring i trappor att jag hade lite svårt att köra hem, jag fick nästan kärringstopp i en korsning på grund av värken i benen.
Go och glad kexchoklad.
Peace out
Gå in i väggen... Och fortsätt genom den
onsdag 16 oktober 2013
Veni Vidi Vici
Jag hade tänkt åka tidigt till jobbet idag, ja visst, varför inte. Det låter ju som en riktigt bra idé. Jag är ju vanligtvis inte den som ligger och drar i sängen i 45 minuter. Men så blev det även idag. Vad ska man göra när det är kallt i rummet, varmt i sängen och man är trött? Jag får helt enkelt lägga mig tidigare idag så jag orkar springa imorgon.
Idag ska man även repa med bandet inför temamässan den 27 november. Det kommer bli bra, mycket bra musik, och lite dålig. Men alla måste få sin röst hörd och alla tycker inte om all musik, så e det. Jag kommer nog med all säkerhet sitta bakom elpianot, och om jag får min vilja igenom kanske det blir lite melodica med, men mer om det senare. Efter repet går resan vidare mot Söndrums kyrka för ännu ett rep, inför kvällens mässa. Jag är som min pappa sa, "en upptagen man" och det är roligt att ha saker och göra, annars blir det bara att man sitter.
Peace out
tisdag 15 oktober 2013
Säng, Säng, Säng
När min syster köpte en 140 cm bred säng så fick jag hennes 90-säng. Under en längre period använde jag den som soffa. Det var inte ofta jag använde den. I våras tog jag steget och köpte mig en 180 cm bredd bäddmadrass. Inte fan hjälpte det, jag låg ändå bara på ena sidan. Det blev som en glipa mellan sängarna så man sjönk ner i. Det blev ganska obekvämt.
måndag 14 oktober 2013
Anno 2006
Grafiskt sett så får kanske detta spel inte något nobelpris Men det är ett av få spel som jag tycker oerhört mycket om, lika väl som förlust som i vinst. Visst är det roligt att vinna men man lär sig av sina misstag. Ett strategispel som på många sätt påminner om Age of Empires, men som på lika många punkter skiljer sig. Kanske är det min kärlek till Tolkiens berättelser från Middle Earth som gör att jag fortfarande spelar spelet. Fortfarande och fortfarande, jag har ju knappast spelat spelet konstant sedan 2006 men jag har väl haft det i min ägo sedan 2007 i alla fall. Nu på senare dagar då spelet blev mer och mer impopulärt så stängde EA ner möjligheten att spela online (servrarna) så nu är ända sättet att kunna spela online att gå till programmet Gameranger. Som skapar ett lokalt nätverk online. Låter det konstigt? Ja visst gör det. Men det funkar helt utmärkt.
Spelupplägget är relativt enkelt. Bygg pengagenererande byggnader, bygg trupper, kriga och vinn. Nu är det ju så att det är betydligt mer till spelet än att bara vinna. Man kan bara ha X antal trupper åt gången, något som man i spelet kallar kommandopoäng, dessa ökar ju mer man krigar. Alver, dvärgar, människor och orcer är några av de raser som finns med i spelet. Varje ras har egna specialattacker. Människor kan skapa jordbävningar, dvärgar kan bygga piltorn och alver kan kalla på jätteörnar.
Peace out
söndag 13 oktober 2013
Högtalarna dunkar
När jag vaknade i morse, trodde jag att detta skulle bli en slappdag. En dag som man inte behöver göra något för att förtjäna sitt levebröd. Jag kunde inte ana hur fel jag hade. klockan 12 stod jag på stege och klippte ner vindruvor, klockan 14 var jag på tippen, klockan 16 hade jag dammsuget hela huset och klockan 18 satt jag inne hos mina grannar och hjälpte dem med sin långsamma dator. En massa tråkiga saker som behövdes göras, men musiken gör det bättre. Tur är det också att mina vänner har bättre musiksmak än vad jag har. (vad skulle jag göra utan dem)
Jag har rätt så dålig musiksmak (enligt mina vänner), "YMCA", "A-ha", "Gyllene Tider" och "Vreeswijk" finns på mina spellistor. På senare tid har även "Kent", Winnerbäck, Springsteen och för att inte nämna dagens tillskott "The Royal Concept" hittat sin rättmätiga plats på mina spellistor. Dagens låt måste vara den av "The Royal Concept" som just när jag skriver detta inlägg spelas i mina hörlurar. Låten är "Cabin Down Below". Fick nästan en chock när refrängen kickade in. Jävlar vilken låt det är, och nu loopas den runt på Spotify. Jag kan inte annat att än tacka den här personen för att hon delade med sig, jag är evigt tacksam.
Jag vet inte hur det är med dina högtalare, men mina dunkar, de dunkar jämt. Oavsett om jag sitter på jobbet, i bilen eller hemma. Nu kom Coca Cola-reklamen på. Och vad heter nu låten ja, justee Wavin' Flag.
When I get older, I will be stronger
They'll call me freedom just like a wavin' flag
And then it goes back, and then it goes back
And then it goes back, oh
Och vet ni vad, varje dag lär man sig något nytt. För nyss fick jag hjälp av en god vän att installera appar på Spotify, något som jag aldrig behövt innan. Men nu har även farbror Erik lärt sig denna nymodighet, och kan nu lätt hitta texten till musiken man lyssnar på.
Undra vad jag lär mig imorgon?
Peace out
lördag 12 oktober 2013
En frihetskänsla som heter duga.
Hallands (kanske Sveriges) vackraste väg går mellan Askome och Gällared. Längs med Ätran, 16 kilometer lång ligger den, med knappt en meter från vattenlinjen. Här var jag idag, tillsammans med en av mina bästa vänner. Omgivningarna längs vägen är så perfekta, så kompletta att det är en av få vägar som jag kör under hastigheten, bara för att kunna se mig om.
Idag har varit en riktigt bra dag helt enkelt.
Vad jag vet, så finns det ingen större frihetskänsla än att köra bil. Att få komma ut och kunna köra precis vart man vill. Det är frihet som heter duga.
Längs med vägen så finns det ett tretal ekomuseer (vad nu detta är) Ett av dem är Yngeredsfors. Ett gammalt och övergivet vattenkraftverk. Eftersom vi båda är envisa som få, så bestämde vi oss att vi skulle bestiga den 5 meter höga och mycket branta dammen. Väl förberedda med gymnastikskor och Converse började vi klättra, med gymnastikskor på fötterna visade sig vara betydligt svårare att bestiga Yngeredsfors gamla kraftverk. Väl uppe blev det Red Bull och gifflar som bjöds på av undertecknad. Att komma ner var inte lika svårt, men betydligt farligare.
Peace out
fredag 11 oktober 2013
Trafikfaror
Man kan bara förundras över var/när folk tog sitt körkort? (Om dem ens har ett körkort) För folk kör som idioter på vägarna, det e nästan så att vi skulle införa körkort för cykel (kanske till och med för att gå på vägarna). För som det är nu funkar det inte. Om cyklister ska cykla på vägen som om de vore bilar. Då får de fan se sig om och signalera innan de svänger. För jag blir galen. Det har hänt mig flertalet gånger att en cyklist svängt ut framför bilen utan att signalera.
(Dåligt ordförråd)
För att inte tala om rondeller! Vafan e det med halmstadbor och rondeller. det verkar vara en minoritet i Halmstad som vet hur man kör i rondeller. Större delen av Halmstad får fan återvända till körskolan för jag e trött på att få hjärtinfarkter varje gång jag ska köra i rondeller. Jag blir fan mörkrädd. Det svåraste är uppenbarligen dubbelfiliga rondeller. För väldigt få vet hur, eller när man ska signalera och svänga ut i ytterfilen. Med hjärtat i halsgropen har jag slutat att kolla på blinkersen (som folk inte använder) och istället å kollar jag på vart hjulen e riktade, det funkar rätt så bra. Tills dess att föraren gör något oväntat....
Och då sitter man där som en idiot och blänger surt på dem.
Det finns en korsning inne i stan vid Fogdegatan och Karl XI:s väg. En T-korsning där de två anslutande
Här är den omtalade korsningen |
Vet man inte vad som gäller vid en korsning så ska man fan inte sitta i bilen. Klarar man inte att vrida på sig för att titta i den döda vinkeln, så ska man fan inte sitta i bilen. Det är fan dags för lite nya regler kring körkort. Det måste finnas en maxålder eller en läkarundersökning som man måste genomgå för att få kör. Så att man kan få ut de trafikanter ur trafiken som inte är fysiskt eller psykiskt kapabla till att köra.
Det är dags att lära sig!
Peace out
torsdag 10 oktober 2013
Min hjärna exploderade... nästan
Några saker som vi pratade om under tiden var bland annat: tåg (självklart), grisfötter och musik.
När hon närmade sig mitten kunde jag känna hur vibrationerna spred sig genom axeln via halsen och upp i huvudet. Vips så hade jag en exploderande huvudvärk utan dess like. Jag trodde min hjärna skulle explodera. Men jag kämpade vidare.
Jag fick till och med ett litet besök av mina bästa vänner, det betydde mycket, hoppas de vet det. Annars får de reda på det nu.
I en timme låg jag där på britsen med en nål studsande upp och ner 100 ggr i sekunden i mitt bröst med svart
bläck på änden. Det gjorde ont, ja. Men jag pratade med Anna under tiden och det gjorde det hela lite lugnare. Fick till och med lite pauser så man kunde skratta. Med långa djupa andetag och lite nypningar tog jag mig igenom det. Jag trodde det skulle göra ont, men inte så ont.
(Jag är sjukligt nöjd med den, nästan så att man skulle ta en bra bild på den. Printa ut, rama in och hänga upp på väggen. Den blev precis som jag ville, jag är helt enkelt väldigt nöjd.)
Jag fick ett litet skydd bestående av lite gladpack (plastfolie) och tejp. Detta gjorde det extremt svårt för mig som vänsterhänt att använda vänster arm. Jag kunde knappt lyfta armen ovanför axeln. Att köra bil hem var en utmaning. Likaså att försöka ta av sig min jacka när jag kom hem, som för tillfället är utformad som en tröja. (Anorak) Visade vara näst intill omöjligt.
Jaja, sånt är livet, nu sitter jag här med en flaska babyolja och smörjer in tatueringen. Ha en fortsatt bra dag.
Peace out
onsdag 9 oktober 2013
Min hjärna exploderar snart....
Jag kan prova göra det en gång till här, mot förmodan att det skulle fungera:
9/10 Tatuering (undra om det gör ont?)
19/10 Dop (ska spela piano på dopet, så fett nervös)
20/10 Konsert
24-27/10 Expedition 1184
9/10 Spännande sak (får se hur det blir med den)
3/11 Konsert
27/11 Temamässa
11/12 The Hobbit: The Desolation of Smaug
Utöver allt detta så har jag ett jobb på vardagarna och en lokförarutbildning som jag mer än gärna vill komma in på. Så där finns både psykologundersökning och läkarundersökning att oroa sig om. Det känns så otroligt skönt att jag till helgen inte har något planerat. Det var länge sedan det var tomt en hel helg i almanackan. Känns till och med lite konstigt. Det slutar väl med att jag kollar på film med polarna eller något i den stilen.
Det finns fyra saker i min almanacka som jag ser något så oerhört mycket fram emot. Det e dagens tatuering, expedition 1184, Temamässan och The Hobbit.
Dagens tatuering har ni hört nog om så vi tar lite annat...
För er som inte märkt det ännu så är jag extremt tågintresserad, nästan nördigt intresserad. (jag vet till exempel att Öresundstågens tågmodell är Bombardier X31K och att SJ ska börja köra mellan Göteborg-Halmstad-Malmö den 14:e december) Det har gått så långt att jag är aktiv medlem och sittande i styrelsen för Landeryds Järnvägsmuseum. Och om ett par veckor ska vi åka ut på en liten resa för att hämta hem ett ånglok någonstans i Sverige. det ska bli en riktigt spännande och lärorik resa genom Sverige på järnvägen. Med ett eget tåg med restaurangvagn och sovvagnar.
Den 27 november (onsdag) är det temamässa i Söndrums Kyrka klockan 18:30 det ska bli riktigt roligt. Jag spelar keyboard/synt/piano/orgel i ett band i kyrkan och vi gör varje år X antal temamässor med blandade musikstilar/band. Vi har spelat bland annat ABBA, Toto, The Ark, Jesus Christ Superstar och country. Det har de senaste fyrafem åren vart omåttligt populärt, ett år var det så mycket folk så de fick inte plats i kyrkan. De fick gå hem, de missade verkligen något.
Sen i december kommer den andra delen av världens bästa film The Hobbit: The Desolation of Smaug. Jag gick tillsammans med mina bästa vänner på premiären av The Hobbit: an Unexpected Journey. Så blir det även i år. Finns ingen annan utväg. Det håller mina vänner med om, det vet jag.
Peace out
tisdag 8 oktober 2013
Tänk om....
(När jag sitter hemma, 80 år gammal, och tittar på min tatuering, så är inte vad andra tycker om den aktuellt. För mig sammanfattar de två raderna ur Invictus hur man ska leva sitt liv, låt ingen sitta ovanför dig och bestämma vad du ska göra. Lev ditt liv som du vill).
Jag har beslutat att inte leva efter det negativa "tänk om"-argumentet, gör man det kommer man ingenstans. Man måste våga satsa för att komma vidare i livet, om man går "all in" direkt eller tar ett steg i taget spelar ingen roll. Man måste våga spräcka sin bubbla för att kunna leva, annars tar luften förr eller senare slut.
När jag fick höra ett "tänk om" argument för första gången, så tänkte jag bara, så kan man ju inte tänka. Det håller ju inte i längden, ett argument som baseras på något som du tror kommer hända, eller där oddsen för att det ska hända är astronomiska. "Tänk om"-argumentet används oftast när man är osäker på om det verkligen är rätt att göra så. Kom ihåg att oavsett vad som händer så bestämmer du över ditt liv.
Peace out
måndag 7 oktober 2013
Frukost, lunch, fika och kvällsmat
Kan ju säga såhär, att gårdagens motionsrunda på nio kilometer känns i större delen utav kroppen, speciellt i trapporna. Kanske skulle ha tagit en mindre runda, men det e ju lätt att va efterklok.
På golvet i vårt kontor ligger en puttingmatta, 4 av 6 på IT spelar golf, och det finns en intern tävling. Man lägger fem kronor och sen har man tre slag på sig att sätta en boll i de tre hålen, i vilken ordning man vill. Det är få som lyckats, än mindre som vågar vara med. Fåret Frank gömmer sig bland rören, han är lite fotoskygg.
När klockan slår 12 vilket den inte gjort än så blir det dags för den obligatoriska lunchen det blir dags att klättra de 38 trappstegen upp till köket, man vill ju inte gå utan mat... Allt från lamm till ärtsoppa serveras, vanligtvis finns det också efterrätt i form av rulltårta eller wienerbröd.
Sen går man ned till kontoret jobbar, och väntar på att klockan ska slå 14. Då ni, då e det dags för eftermiddagsfika. Allt från bakelser till chokladpraliner, inte illa alls. Om man mot förmodan skulle jobba fram tills 18 så serveras det kvällsmat i köket, något jag bar provat på en enda gång. Nå vad kostar allt detta? Frukost, lunch, fika och eventuell kvällsmat får vi anställda för en mycket förmånlig summa av 40 riksdaler om dagen. Ett oslagbart erbjudande, man har ju en del skruvar lösa om man tackar nej till det.
Nå väl, det e en lång dag framöver och mycket att se fram emot.
Vi ses!
Peace out
söndag 6 oktober 2013
Jag har ett dåligt ordförråd
War Thunder (Strategi/simulator/shooter, för övrigt väldigt roligt och bäst av allt gratis) heter det senaste spelet i min arsenal, som jag går in helhjärtat för. Idag blev jag så j*kla förbannad på mina lagkamrater. Svordomarna bara flög ur munnen. Stängde ner spelet, och tror det eller ej, så klev jag ut genom ytterdörren för att jogga. (hade hört av en kompis att man skulle bli glad av sånt, tveksam som jag var gav jag det ett försök.
Förra gången jag var ute och sprang, det var i andra ring på gymnasiet. På Kattegattgymnasiet i Halmstad så har man varje år något som man kallar för Drakaloppet. Det är ett en mil långt obligatoriskt lopp för hela skolan. Förutom treorna, för de har ju redan sprungit det två gånger. Nåväl, då sprang jag en mil på ungefär 64 minuter. Vet inte om jag ska va stolt över den tiden, men det e jag.
Dagens tid är betydligt långsammare än så. Men vad kan man förvänta sig, efter två år av knappt någon motion.
Så blev jag glad? Ja kanske lite, men det kommer väl med tiden....
Peace out
Att vara eller inte vara (rasist)
Men jag är inte rasist...
lördag 5 oktober 2013
20 år ung
Likadant var det när jag fyllde 20, jag tänkte såklart innan. Jag dricker ju inte så mycket alkohol, jag kommer nog inte handla där så mycket. Nu är inte så fallet, jag har faktiskt hittat några riktiga godbitar på systemet, dels tack vare mina vänner :P
Och hipp som happ så löste sig jobbet med, så nu står jag här, 20 år ung, med körkort och jobb. Jag jobbar på Hotel Tylösands IT-avdelning och trivs väldigt bra med det. Jag trivs så bra med att jobba där så att jag hoppas på att få sluta där i januari. Min stora dröm är nämligen att bli lokförare, då den utbildning jag har sökt startar i januari , hoppas jag innerligt att jag kommer in.
Peace out
Fredag hela veckan
(j*vla mygga)
Eller det är inte bara ett stycke text, det är de två sista raderna ur kanske världens mest kända dikt, Invictus. Jag är så sjukt taggad, skakar i hela kroppen när jag tänker på det. Egentligen så sammanfattar de två sista raderna hela dikten, och det är de två sista raderna som alla bör känna till.
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.
In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.
Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid.
It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.
Så vad jag ska föreviga på mitt bröst är:
I am the master of my fate
I am the captain of my soul
Invictus
Så ska det se ut, fast med lite annorlunda typsnitt.
Jag stötte på den här dikten i nian på Hallägraskolan (R.I.P.) i ett engelskaarbete, då vi skulle analysera dikter. Och min "all time" favoritlärare gav mig denna dikt att analysera. Kanske var det ödet, att jag nu står här (eller sitter) fyra år senare då denna dikt av William Ernest Henley betyder så oerhört mycket för mig.