torsdag 31 oktober 2013

Goda vänner

Jag har väldigt bra vänner tycker jag, vi har väldigt roligt tillsammans. Jag hoppas mina vänner tycker det om mig... Det är ju inte så att man får feedback.... Vet inte om det hade vart roligt att få det heller. Men lika glad är jag för det (men gladast är nog räven).

Jag har två polare som jag lyckats skaffa jobb åt på samma arbetsplats som mig, Hotel Tylösand. När jag vet att en av dem vill jobba, och funderar på att ta ett sabbatsår efter skolan. Så man kanske kan säga att jag blir glad av att hjälpa andra. Det låter lustigt, men sån är jag.

Peace out

Känslan som uppstår....

Känslan som uppstår när man startar bilen, lägger i växeln, lossar handbromsen och släpper kopplingen utan att ge gas. Det är den sämsta känslan som finns. Jag var nog lite trött imorse, för det är precis vad jag gjorde. Med hjärtat i halsgropen kom jag på att jag glömt min plånbok.... Man vill ju inte köra utan körkort.

Jag hade förövrigt en väldigt trevlig dröm inatt. En sån dröm som man e lite ledsen över att den slutade... Men jag lever ju i den verkliga världen så jag tog upp the book och började läsa lite...

Igår fick jag för övrigt möta KnutteN i Guitar Hero jävlar va grym han var typ 111k poäng! Jag var å andra sidan fruktansvärt dålig fick bara 23k poäng :(  Å andra sidan är jag ingen gitarrspelare och hade aldrig spelat Guitar Hero före igår. Men jag fick min revansch i Buzz... Känner mig fett allmänbildad :)

Det blir ingen träning idag häller, sjuklingen vägrar och det är alldeles för tråkigt att springa själv i goda vänners lag är allt roligare. Så vi får träna fingrarna ikväll istället med Battlefield 3.

Peace out

onsdag 30 oktober 2013

Sex timmar....

Sex timmar är den tiden det tar att köra till Stockholm (ungefär) det är också den tiden det tar för mig att via Origin få ner Battlefield 3. Det var gårdagens uppgift. Tur man har goda vänner som har en turbo kopplad till sitt nätverk och som gjorde det möjligt att få ner spelet på under en halvtimme (samma person som tyckte att vi skulle spela det). Kan ju säga såhär att de matcher som blev under kvällen inte gick jättebra.... Jag hade en, där jag fick typ 36-26 vilket var rätt hyfsat. Battlefield 3 för er som inte vet är ett svenskt spel. Utvecklat av företaget DICE i Stockholm. Nu har DICE lanserat Battlefield 4. Ska jag köpa det? Nej. Varför?

För att Battlefield 4 är som Apple's iPhone 5. Det är lite bättre, lite snyggare men det är också allt. Det är inte så stor skillnad mellan föregående produkt. Den är inte särskilt nytänkande (och min dator pallar inte det heller).

Blev det någon träning igår då, nej självklart inte. Ludde var orolig att han skulle få en "hjärnhåleinflammation" för att citera. Vet inte ens om det finns något som heter det.... Men men, vill han inte träna så vill han inte...




måndag 28 oktober 2013

Mycket mer text

Idag ska jag försöka något nytt, att sammanfatta de senaste fyra dagarna i detta inlägg och det kommer bli mycket mer text än en viss bloggare som befinner sig i Israel för tillfället. När hon döpte sitt inlägg till "Mycket text" och det inte visade sig vara särskilt mycket text... Som de flesta av er vet så har jag varit ute på en hejdundrande resa på det svenska spåret. Här börjar min berättelse om de senaste dagarna. 

Torsdag 24/10
Bergslags Lärje är den plats där Bergslagernas Järnvägssällskap har sin bas. En större mängd vagnar lok och övriga fordon står här uppradade här. Allt från ett Ma till vagnar från BJ-tiden (Bergslagernas Järnvägar). Klockan 19:00 började vårt tåg att rulla. Cirka 230 meter långt och med en totalvikt på cirka 500 ton. Vi var en styrka på 25 man och alla som ville fick en egen kupé. Så tre liggvagnar, en barvagn, en restaurangvagn och lite annat smått och gott  började vi rulla mot vårt mål. Hofors. Att sova i en sovvagnskupe som befinner sig bredvid vakumtoan och ovanför en booggie, är svårt nog när tåget står stilla. Än svårare när tåget rör sig som i detta fall. Men jag lyckades somna och vakna, ungefär när frukosten började.


Fredag 25/10
Inspektion av klätterväxel
Framme i Hofors så började arbetet runt klockan åtta och i morgonsolen så började vi inspektera klätterväxeln och lokhuset där vårt ånglok stod.En klätterväxel är en finurlig sak som löser ett problem som inte borde existera. Platsen där vårt ånglok stod är ett lokhus, ett avlångt plåtskjul. Anslutande spår existerar inte, så det fick vi bygga. När man bygger spåret så lägger man under spåret rejäla träbitar så att man får en ramp av spåret. Man bygger det så långt att det ligger på spåret och sedan fäster man ändbiten och vipps så har man byggt en liten bro mellan spåren.

Med hjälp av en hjullastare drogs ångloket (som var nedkopplat) ut ur lokhuset. Inplastat och väl konserverat sedan 50-talet fick det nu se dagsljuset. Det drogs ut på klätterväxeln och ned på huvudspåret. Mission accomplished. Efter lunch blev det dags för växling nu var tågsetet 40 meter längre och lite tyngre. Det var även dags för mig att få åka med i hytten på Ma 403. Något som jag har sett fram emot enormt. Sitta längs fram i tåget med fantastisk utsikt och gott sällskap. Nästa mål var Sveriges  Järnvägsmuseum Gävle, där vi skulle spendera natten och morgondagen. Med diverse förseningar tog det lite längre tid än väntat, men det gick ingen nöd på mig.

Ånglok E2 1184 får åter se dagsljuset

Bygge av klätterväxel
Ånglok på klätterväxel

Mot Gävle i lokhytt
Omkörning
Infart till Gävle Rangerbangård

Lördag 26/10
Sveriges järnvägsmuseum Gävle var där vi fick sova, och den här natten gick mycket bättre, nu stod vi ju stilla. Frukost blev det och sedan började man inspektera museets marker, fordon stod överallt. Ånglok, diesellok, rälsbussar och ellok var löst spridda över museets område. Klockan blev 10 och med gratis inträde bestämde jag och några andra från Bjs att besöka museets inre samlingar. I ett lokstall stod ångloken uppradade tillsammans med vagnar och ellok. Från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet fanns där. Bland annat loket F 1200, F-loket är vida berömt i järnvägssammanhang. Året var 1918, en stor järnvägsolycka där just detta lok var inblandat. 41 personer dog inklusive lokpersonalen. Loket blev svårt skadat men reparerades. Nu står det i Gävle och nästa år fyller det 100 år. Lunchen bestod av stekt fläsk och raggmunk, favorit i repris. Jag gick även ut på lite äventyr till Willys för att bunkra upp inför hemresan. 12 timmar i tåg så måste man ju ha något att tugga på...

Ånglok F 1200

Ånglok A 1001

Prins August byggt 1856

SJ T43 i HNJ-utförande


Söndag 27/10 
Tidtabellen lades om under lördagen så att vi istället skulle köra på dagen och det blev spärrfärd (körning utan tidtabell). Så vi var ensamma på Bergslagsbanan och kunde köra långsamt och snabbt. Vi kunde stanna precis var vi ville och det gjorde vi. Man får leta efter bättre utsikt vid frukostbordet än det här. I en kurva mellan två sjöar stannade vi för frukost. På väg hem blev det ett flertal stopp bland annat i Loka och vid ett gammalt övergivet lokstall. Allt flöt på bra, en sen lunch. Kalops och till efterrätt tårta bakad av kocken tillika analytiker hos Polisen.Jag var hemma klockan 20:30, trött, illaluktande och hungrig. Men jag är nöjd ändå.

Att åka tåg är för mig en sensation. Att köra bil är för all del jätteroligt, men det finns inget jag njuter av så mycket som att åka tåg. Att sticka ut huvudet genom fönstret och bara njuta av landskapet och hastigheten. Jag har fått förklara flera gånger sedan jag kom hem vad det är som e så häftigt med att åka tåg. Att när man åker med Öresundståget eller SJ så ska du transportera dig någonstans, då är du på väg till ditt mål. När man reser med järnvägsfantaster och museifolk så är resan lika viktig som målet. Det här är bland det bästa jag gjort och jag är väldigt glad över att jag fick följa med. Jag är väl lite konstig. Jag är väl som det står på mössan.

Järnvägsintresserad som det nu heter....


Peace out



onsdag 23 oktober 2013

Veckans (kanske) sista inlägg

Onsdag, med andra ord lill-lördag. Ingen alkohol idag inte. Eftersom det inte blev någon träning igår så fördes det diskussioner om att träna idag istället. Men även idag väcktes man av en överraskning. Ludvig den late har gått och blivit sjuk, så nu e han sjukt lat. Så nästa träningspass lär väl bli på tisdag. Så lill-lördag, innebär rep med bandet och längan. (kyrkans ungdomsgrupp)

Imorgon bär det av på tågäventyr till Norrland, men jag har ännu inte packat min väska.
Icke sa Nicke, jag skulle gjort det igår. Men så blev det inte. Istället så spelade jag lite War Thunder (förvånad) och som oförväntat gick någorlunda bra. Jag nådde inte mitt higscore på 12 kills 1 death. men jag fick en 6-7 kills per match, vilket jag är helnöjd med. Dock så förlorade jag båda vingarna, och då är det svårt att flyga.
Efter mina matcher i War Thunder gav jag Breaking Bad en chans till. Jag har sett ett par avsnitt tidigare, dock inte i kronologisk ordning och inte jätte aktivt. Men nu har jag börjat från början, tre avsnitt avklarade ur första säsongen. Breaking Bad är för er som inte vet en serie om en man som heter Walter han arbetar som kemilärare, han har fru, ett barn och ett på väg. Han drabbas av lungcancer och bestämmer sig för att tillverka Crystal Meth för att tjäna ihop tillräckligt med pengar som hans familj kan ärva. De första tre avsnitten är väldigt sjuka och jag tror att jag kommer fortsätta se serien, vi får se.

Detta kommer antagligen att bli veckans sista inlägg här på bloggen. Som bekant så ska jag imorgon åka till Norrland. Så utan dator så får ni vänta tills söndag kväll eller måndag på nästa blogginlägg. Självklart kommer det upp lite bilder på Instagram och på Facebook. Så ni som klagade på att jag inte gjort något blogginlägg i måndags behöver inte kommentera min frånvaro på bloggen.

Peace out

tisdag 22 oktober 2013

I kroppen min

Igår kväll, precis när jag låg och läste min nyinköpta bok, så fick jag ett klagomål från kanske en av mina mest inbitna läsare. Att jag inte hade gjort något blogginlägg igår. Jag hade helt enkelt inte tid.

Direkt efter jobbet igår (Inte direkt, jag hann faktiskt till Akademibokhandeln för att köpa mig en bok. Det var fyra år sen sist jag köpte en bok, så jag tänkte att det var dags igen. Det blev "I kroppen min" av Kristian Gidlund. Tack för att du tipsade om boken Betty.) så åkte jag till min pappa i Oskarström, som jag inte träffat på knappt två månader. På väg dit förvånas man över att det inte bara är halmstabor som har svårt med bilkörning utan också oskarströmmare, kanske är det något med hela Halmstad kommun och bilkörning.

Där, åt vi kvällsmat. Kalvstek och rotmos. Min pappa är bra på att laga mat. Min lillebror har börjat spela piano, och igår var första gången jag fick höra honom spela. Vi spelade dess utom hans läxa fyrhändigt. Klockan hann slå 21:30 innan vi hoppade in i bilen och begav oss hemåt, längs riksväg 26. Min syster och en tavla hoppade av vid landsfästet och jag hoppade av hemma.

Klockan var rätt så precist 22:00 då jag la mig i sängen och började läsa inledningsordet till min nya bok " I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början" av Kristian Gidlund. En författare, journalist och trummis i bandet Sugarplum Fairy. Han dog i magcancer i september i år. Detta här är hans berättelse.

Så vaknar man upp till en ny dag full med förhoppning, klockan är precis 7 och jag börjar läsa igen, denhär boken är den första som jag har svårt sluta läsa, jag kom nästan försent till jobbet idag för jag låg och läste....

Så gör man sig i ordning och tänker YES idag är det löpning på Galgberget..... NOT. Ludvig den lata tänker skippa dagens pass, så jag får se vad jag gör istället. Han ska tydligen plugga, school sucks. Jag kanske inte heller ska träna, jag har ju en stor väska som måste packas för torsdagens äventyr i Norrland. Och ja, boken ska med till Norrland, så även kameran.

There is a wall, on one side I stand and on the other the girl. Now there is a small hole in the wall. It is not until you have a hole that you realize how thick the wall is.

If you hit a wall, you push through it. And thats what I'm going to do.

Peace out

söndag 20 oktober 2013

Ett bord för tre

Dagen efter började med träning ösregn. Fyra kilometers lätt jogg. Skor och strumpor blev genomblöta lite kallt om händerna med. (note to self: bring gloves next time) efter 3,5 km orkade inte min kondition hålla upp med mina ben och magen ville vända ut och in på sig. Så jag började gå. Blöt trött och svettig körde jag hem till duschen.

Förmiddag blev till eftermiddag och klockan 16 började dagens höjdpunkt. En en och en halv timme lång konsert med Hemvärnets Musikkår Halland, med temat film. Indiana Jones,  Lord of the Rings och Star Wars var bara några av de filmer som fanns representerade. Lite synd vad det att det var en blåsorkester,  innebärande att det inte fanns en stråke inom räckhåll. Detta gjorde att låtarna i Lord of the Rings inte nådde nivån som de andra låtarna hade. Men det var inte dåligt, bara inte optimalt. Många låtar i Lord of the Rings är gjorda för stråkarnas mjuka ljud, det saknades. Men helhetsupplevelsen var mycket bra. (För att inte nämna mannen med parabolantenner till öron som högljutt satt och klagade på att han hade "ont i röva")

Efter konserten begav vi (och när jag säger vi så menar jag, Ludde, Henke och jag) oss till Harrys för att få oss en bit mat. Innanför dörren så säger jag till servitrisen: Har du ett bord ledigt för tre? "Ja, ska ni äta lite? svarade hon" Klart som korvspad tänkte jag, men sa inte det. Bäst att inte vara en besserwisser mot personalen. I övrigt så var servitriserna jobbiga och tjatade. Jag tror att alla som jobbade under kvällen var och frågade vid vårt bord om maten var god. Mycket skratt, god mat och trevligt sällskap. Kvällen var gjord.

Peace out

lördag 19 oktober 2013

Livet leker

Igår var det fredag, 19-årsfest hos Carro. (Som egentligen inte fyller år förrän nästa vecka.) Detta firades med tacos och alkohol i mängder. Vin, cider, öl och jäger. Mycket trevligt, mycket trevligt. Presenter fanns det också och av mig fick Carro en livshandbok. Den heter Visa Mig Hur. Och innehåller allt från hur man rider elefant till hur man blandar en margerita. Min kväll avslutades relativt tidigt, jag var hemma ca 00:00 och fick skjuts hem av en snäll trummande jägare.

Idag är det lördag, detta innebär dop och doplunch. Dopet gick bra, framtills att jag skulle spela. Vilket totalt misslyckande. Spelade fel på ett flertal ställen, men jag tror att jag lyckades rädda det snyggt. Jag kännde mig lite überkristen under dopet då jag kunde både trosbekännelsen och fader vår utantill. Sedan var det dags för en sedenlig doplunch med tillhörande tårta. Min familj, familjen Jakobsson är unika. Vi är till 90% besserwissrar. Poänglösa diskussioner som inte leder någonstans och ingen vägrar ge sig.

Dagens diskussion var om människan är det däggdjur som orkar springa längst. Jag tror dock att hästen orkar springa längre än människan, medans min mamma och min morbror envisades om att det var människan som var uthålligast. Diskussionen ledde ingenstans och ingen vägrade ge sig. Allting är som vanligt.

Nu sitter jag helt utmattad och väntar...
Jag vet att Inköps Centralen AB väntar på mig och en lång inköpslista ska göra mig sällskap. Dessutom väntar kvällen med datorspel och polare. Och morgondagen med träning, konsert och Bulls.

Peace out

fredag 18 oktober 2013

Oexistens

Gårdagens träning spred endorfiner i kroppen. Jag kan glädjande nog säga att de e kvar och att min träningsvärk är näst intill oexisterande. Ska ju sägas dock att mina planer att igår piska skiten ur Ludvig i Lord of the Rings: the Battle for Middle Earth 2. Inte gick som beräknat. Som vanligt när vi möter varandra så blir matcherna väldigt långdragna, och jag tror gårdagens går till historien som den längsta. 1 timme och 7 minuter. Jag förlorade, med nöd och näppe. Vi har alla våra svagheter och styrkor....

Nu ska vi inte deppa för gårdagens förlust. För ikväll är det PARTY!!!
Jag ska på 19-års fest (eventet heter så på FB), det står en kasse där hemma med drycker från favoritbutiken (men jag kan inte festa hela natten). För imorgon så ska jag på min sysslings dop i S:t Olofs Kapell, jag har blivit tillfrågad att spela piano. Jag har valt låten Teddybjörnen Fredriksson, betryggande nog så har jag inte riktigt bestämt hur jag ska spela. Men det tar vi imorgon, det är onödigt att oroa sig...
Det löser sig sa mannen som sket i vasken.

torsdag 17 oktober 2013

Go och glad kexchoklad

Nu har jag landat på datorstolen och inväntar Knutsmarks ankomst för kvällens strider i Lord of the Rings: the Battle for Middle Earth 2 (han är tydligen på Ica Maxi och köper ketchup, så matcherna blir kanske lite försenade). Jag ska piska skiten ur honom (när han nu kommer).

Kan säga såhär, att jag känner mig riktigt glad nu. Endorfinerna sprider sig i kroppen och det är väl delvis tack vare Ludde. Vi hade en löptur även idag, intervaller...

Kan ju säga såhär att det finns många trappor på Galgberget och ingen är den andra lik. Hög, låga,breda eller smala. Trapporna finns i alla former och längder, jag tror bestämt att vi provat på alla sorter idag. Om jag hade sprungit ensam hade jag nog inte lyckats pusha mig själv så mycket som Ludde lyckas med, så det ska han ha tack för. Det blev så mycket spring i trappor att jag hade lite svårt att köra hem, jag fick nästan kärringstopp i en korsning på grund av värken i benen.
Go och glad kexchoklad.

Peace out

Gå in i väggen... Och fortsätt genom den

"You care about something, you fight for it. You hit a wall, you push through it. There's something you need to know about failure, Tintin. You can never let it defeat you."

Från filmen Tintin: Enhörningens hemlighet. Potentiellt den bästa animerade filmen evah! Potentiellt det bästa citatet från en film (vad jag vet eller tycker). 

Träffar man en vägg, så fortsätter man igenom den. Man ska inte låta nederlag stoppa dig. The harder you try, the sweeter the victory.

There's a girl i know, there is a wall and she is on the other side... And I am not going to let the wall stop me

Peace out

onsdag 16 oktober 2013

Veni Vidi Vici

Igår sprang jag på Galgberget med min gode vän Ludvig. Det sägs ju att man ska bli glad av det. Det är tur att man hade någon att springa med, annars hade jag nog gett upp halvvägs (nu gav jag istället upp när det va 1 km kvar). Men när man är så tävlingsinriktad som jag så försöker man hålla sig längst fram även om det gör ont... Det gjorde ont. Så när vi är klara och stretchar så säger Ludde, att han var förvånad över mitt höga tempo i början, det gick lite snabbt. Jag är stel som en pinne, jag nästa bryts när jag stretchar. Men vad gör man inte för lite frisk luft. Dock var det bara 4 km men det var trevligt. Jag tror att jag ska springa utan musik på torsdag, då ska vi köra intervall. Nåväl, efter duschen och man hade landat i datorstolen så blev jag rätt så glad, eller nöjd, eller belåten. Jag vet inte vilket eller vilka. Kanske kommer alla känslorna på en och samma gång.Ännu gladare blev jag när jag hade köpt min biljett till Winnerbäcks konsert i Halmstad Arena. Jag fick iallafall möta Ludde i Lord of the Rings: the Battle for Middle Earth 2 kan ju säga såhär  att jag ägde honom rätt rejält. Veni Vidi Vici.

Jag hade tänkt åka tidigt till jobbet idag, ja visst, varför inte. Det låter ju som en riktigt bra idé. Jag är ju vanligtvis inte den som ligger och drar i sängen i 45 minuter. Men så blev det även idag. Vad ska man göra när det är kallt i rummet, varmt i sängen och man är trött? Jag får helt enkelt lägga mig tidigare idag så jag orkar springa imorgon.

Idag ska man även repa med bandet inför temamässan den 27 november. Det kommer bli bra, mycket bra musik, och lite dålig. Men alla måste få sin röst hörd och alla tycker inte om all musik, så e det. Jag kommer nog med all säkerhet sitta bakom elpianot, och om jag får min vilja igenom kanske det blir lite melodica med, men mer om det senare. Efter repet går resan vidare mot Söndrums kyrka för ännu ett rep, inför kvällens mässa. Jag är som min pappa sa, "en upptagen man" och det är roligt att ha saker och göra, annars blir det bara att man sitter.

Peace out

tisdag 15 oktober 2013

Säng, Säng, Säng


När min syster köpte en 140 cm bred säng så fick jag hennes 90-säng. Under en längre period använde jag den som soffa. Det var inte ofta jag använde den. I våras tog jag steget och köpte mig en 180 cm bredd bäddmadrass. Inte fan hjälpte det, jag låg ändå bara på ena sidan. Det blev som en glipa mellan sängarna så man sjönk ner i. Det blev ganska obekvämt.

I söndags löste jag detta problem när jag bäddade sängen. Jag tejpade ihop sängarnas ben med silvertejp, bytte plats på de två undre bäddmadrasserna, som är 90 cm vardera. Och som grädde på moset la jag min 180 cm breda bäddmadrass därpå. Så med 30 cm säng och 10 cm bäddmadrass så har jag nu i två nätter sovit i mitten av sängen utan problem. Sjukt nöjd nu. Man kan vända och vrida sig bäst man vill. Man kan till och med göra dansen till YMCA utan att ramla ut ur sängen (jag har provat). Det går det inte i en 90-säng.

Dock hade jag extremt svårt att somna igår kväll. Gick och la mig i vanlig ordning typ 22:15, så låg jag och tänkte på allt möjligt och tiden bara ramlade iväg. Så fort jag försökte somna så dök det upp nya tankar i huvudet på mig. Klockan han slå 23:30 innan jag somnade. Sex och en halv timme senare vaknade jag av att jag kliade mig på bröstet, precis där jag har så nyligen tatuerat mig. (Vilket är katastrofalt att göra när man är nytatuerad och tatueringen inte har läkt) Panik fick jag när jag insåg vad jag hade gjort. Upp ur sängen som en blixt och in på toan. Tände ljuset och bländades det gjorde jag. Kollade så att tatueringen var okej och snabbt in i sängen igen. Den här gången var det lättare att somna, och som ett plus så lyckades jag i sömnen stänga av mitt alarm och försova mig med 30 minuter. (30 minuter över alarmet dvs) Snabbt som attan upp ur sängen duscha han jag inte med idag så det fick bli lite lätt tvagning. Tandborstning och påklädning (ingen frukost, den äts på hotellet) och sen snabbt in i bilen. 

Peace out

måndag 14 oktober 2013

Anno 2006

Året var 2006, ett år som många andra, men på precis lika många sätt ändå inte. Detta var det året då Montenegro blev en självständig stat. Ett år då Fredrik Reinfeldt väljs till Sveriges stadsminister och alliansen blir Sveriges första borgerliga regering på 12 år. Det är också samma år som Nordkorea gör sin första provsprängning av kärnvapen och då den populäraste mobiltelefonen hade knappsats.

Men det är inget vi ska prata om idag. Det vi ska prata om, är det knappt någon som kommer ihåg. Ännu färre som fortfarande använder det. De som använder det gör det kanske utav nostalgi. Kanske till och med för att det fortfarande efter 7 år är ett jävligt bra spel. Det lanserades av ett företag som idag inte är lika populärt (pga misslyckade produktlanseringar) som det var då. Företaget är kanske mest känd för lansering av titlarna "The Sims", "Fifa" och "Battlefield" som förövrigt är svensktillverkad. Visst är det EA jag pratar om, men vilket spel är det?

Jag kan ju säga såhär att det finns snart fem filmer som detta spel skulle kunna ha baserats på, men titeln antyder olikt. Jag har tidigare nämnt en av dessa filmer här på bloggen. Har du läst det? då vet du kanske vilket spel jag menar. Spelet i sig är nr. två i en serie med tre spel. På facebook finns det en grupp som vill ha ett tredje spel som är nummer fyra i serien.

Har du inte gisat rätt ännu? Då är det nog försent nu

Svar: Lord of the Rings: the Battle for Middle Earth 2

Grafiskt sett så får kanske detta spel inte något nobelpris Men det är ett av få spel som jag tycker oerhört mycket om, lika väl som förlust som i vinst. Visst är det roligt att vinna men man lär sig av sina misstag. Ett strategispel som på många sätt påminner om Age of Empires, men som på lika många punkter skiljer sig. Kanske är det min kärlek till Tolkiens berättelser från Middle Earth som gör att jag fortfarande spelar spelet. Fortfarande och fortfarande, jag har ju knappast spelat spelet konstant sedan 2006 men jag har väl haft det i min ägo sedan 2007 i alla fall. Nu på senare dagar då spelet blev mer och mer impopulärt så stängde EA ner möjligheten att spela online (servrarna) så nu är ända sättet att kunna spela online att gå till programmet Gameranger. Som skapar ett lokalt nätverk online. Låter det konstigt? Ja visst gör det. Men det funkar helt utmärkt.

Nu har vi avhandlat varför jag spelar det, vidare till spelet i sig.
Spelupplägget är relativt enkelt. Bygg pengagenererande byggnader, bygg trupper, kriga och vinn. Nu är det ju så att det är betydligt mer till spelet än att bara vinna. Man kan bara ha X antal trupper åt gången, något som man i spelet kallar kommandopoäng, dessa ökar ju mer man krigar. Alver, dvärgar, människor och orcer är några av de raser som finns med i spelet. Varje ras har egna specialattacker. Människor kan skapa jordbävningar, dvärgar kan bygga piltorn och alver kan kalla på jätteörnar. 

Alla raser har sina för och nackdelar. Alvernas trupper är dyra, men å andra sidan är de jävligt OP (overpowered). Människornas trupper är billiga, förhållandevis svaga. Men de kan skapa katapulter och marknadsplatser som förbättrar ekonomin (pengaflödet). Det är faktiskt stundvis ett riktigt utmanande spel, men man kommer förr eller senare till en punkt då allt vänder och motståndaren inte har en chans. 
Vi ses på slagfältet ikväll!

Peace out

söndag 13 oktober 2013

Högtalarna dunkar

Nej.... självklart dunkade inte högtalarna, hur skulle det gå till. En högtalare som hoppar upp i luften, hållandes en basketboll som den dunkar i basketkorgen. Hur skulle det gå till? Självklart är det jag musik som jag pratar om.

När jag vaknade i morse, trodde jag att detta skulle bli en slappdag. En dag som man inte behöver göra något för att förtjäna sitt levebröd. Jag kunde inte ana hur fel jag hade. klockan 12 stod jag på stege och klippte ner vindruvor, klockan 14 var jag på tippen, klockan 16 hade jag dammsuget hela huset och klockan 18 satt jag inne hos mina grannar och hjälpte dem med sin långsamma dator. En massa tråkiga saker som behövdes göras, men musiken gör det bättre. Tur är det också att mina vänner har bättre musiksmak än vad jag har. (vad skulle jag göra utan dem)

Jag har rätt så dålig musiksmak (enligt mina vänner), "YMCA", "A-ha", "Gyllene Tider" och "Vreeswijk" finns på mina spellistor. På senare tid har även "Kent", Winnerbäck, Springsteen och för att inte nämna dagens tillskott "The Royal Concept" hittat sin rättmätiga plats på mina spellistor. Dagens låt måste vara den av "The Royal Concept" som just när jag skriver detta inlägg spelas i mina hörlurar. Låten är "Cabin Down Below". Fick nästan en chock när refrängen kickade in. Jävlar vilken låt det är, och nu loopas den runt på Spotify. Jag kan inte annat att än tacka den här personen för att hon delade med sig, jag är evigt tacksam.


Jag vet inte hur det är med dina högtalare, men mina dunkar, de dunkar jämt. Oavsett om jag sitter på jobbet, i bilen eller hemma. Nu kom Coca Cola-reklamen på. Och vad heter nu låten ja, justee Wavin' Flag.

When I get older, I will be stronger
They'll call me freedom just like a wavin' flag
And then it goes back, and then it goes back
And then it goes back, oh

Och vet ni vad, varje dag lär man sig något nytt. För nyss fick jag hjälp av en god vän att installera appar på Spotify, något som jag aldrig behövt innan. Men nu har även farbror Erik lärt sig denna nymodighet, och kan nu lätt hitta texten till musiken man lyssnar på.
Undra vad jag lär mig imorgon?

Peace out

lördag 12 oktober 2013

En frihetskänsla som heter duga.

På Hallands vackraste väg var det dags att släppa in lite höst, vi går mot mörkare tider.  De gröna bladen har blivit orangea, bruna och röda. Solen lyser men så värst varmt är det inte. Cirka tretton grader på vägen mellan Askome och Gällared var det. Men det störde ju inte oss inne i bilen. Med musik i högtalarna gled vi runt på landsvägarna i Halland kring Falkenberg och Halmstad

Hallands (kanske Sveriges) vackraste väg går mellan Askome och Gällared. Längs med Ätran, 16 kilometer lång ligger den, med knappt en meter från vattenlinjen. Här var jag idag, tillsammans med en av mina bästa vänner. Omgivningarna längs vägen är så perfekta, så kompletta att det är en av få vägar som jag kör under hastigheten, bara för att kunna se mig om.
Idag har varit en riktigt bra dag helt enkelt.



Vad jag vet, så finns det ingen större frihetskänsla än att köra bil. Att få komma ut och kunna köra precis vart man vill. Det är frihet som heter duga.

Längs med vägen så finns det ett tretal ekomuseer (vad nu detta är) Ett av dem är Yngeredsfors. Ett gammalt och övergivet vattenkraftverk. Eftersom vi båda är envisa som få, så bestämde vi oss att vi skulle bestiga den 5 meter höga och mycket branta dammen. Väl förberedda med gymnastikskor och Converse började vi klättra, med gymnastikskor på fötterna visade sig vara betydligt svårare att bestiga Yngeredsfors gamla kraftverk. Väl uppe blev det Red Bull och gifflar som bjöds på av undertecknad. Att komma ner var inte lika svårt, men betydligt farligare.

Peace out

fredag 11 oktober 2013

Trafikfaror

Varje morgon den senaste veckan så har jag lyssnat på samma låt i början av min bilfärd till jobbet. "Farväl Jupiter" med Lars Winnerbäck. En glad låt som man vaknar lite till, piggnar till och texten är väldigt lätt. (Tycker jag i alla fall) Min färd går längs G:a Tylösandsvägen förbi Söndrumsskolan, (före detta Hallägraskolan) via Söndrumsskolan och Karlstorps Camping. Ut på nya Tylösandsvägen och in mellan golfbanorna (där såg jag en älg igår) så är man nästan framme.


Man kan bara förundras över var/när folk tog sitt körkort? (Om dem ens har ett körkort) För folk kör som idioter på vägarna, det e nästan så att vi skulle införa körkort för cykel (kanske till och med för att gå på vägarna). För som det är nu funkar det inte. Om cyklister ska cykla på vägen som om de vore bilar. Då får de fan se sig om och signalera innan de svänger. För jag blir galen. Det har hänt mig flertalet gånger att en cyklist svängt ut framför bilen utan att signalera.

(Dåligt ordförråd)

För att inte tala om rondeller! Vafan e det med halmstadbor och rondeller. det verkar vara en minoritet i Halmstad som vet hur man kör i rondeller. Större delen av Halmstad får fan återvända till körskolan för jag e trött på att få hjärtinfarkter varje gång jag ska köra i rondeller. Jag blir fan mörkrädd. Det svåraste är uppenbarligen dubbelfiliga rondeller. För väldigt få vet hur, eller när man ska signalera och svänga ut i ytterfilen. Med hjärtat i halsgropen har jag slutat att kolla på blinkersen (som folk inte använder) och istället å kollar jag på vart hjulen e riktade, det funkar rätt så bra. Tills dess att föraren gör något oväntat....
Och då sitter man där som en idiot och blänger surt på dem.

Det finns en korsning inne i stan vid Fogdegatan och Karl XI:s väg. En T-korsning där de två anslutande
Här är den omtalade korsningen
vägar har upphöjda cykelbanor, dvs utfartsregeln och väjningsplikt. När jag tog mitt körkort för knappt ett år sedan så sa min handledare till mig att jag skulle vara extra uppmärksam i just denna korsning. För de flesta av den äldre generationen behandlar de upphöjda cykelbanor som farthinder (vilket de inte är), och kör sedan på höger regeln (vilket inte gäller här). Så när jag kommer där i min mammas Skoda Fabia 1.2 12v och försöker köra efter de regler som gäller där, så e det inte sällan man nästan krockar med bilarna, för de vet inte hur man kör....

Vet man inte vad som gäller vid en korsning så ska man fan inte sitta i bilen. Klarar man inte att vrida på sig för att titta i den döda vinkeln, så ska man fan inte sitta i bilen. Det är fan dags för lite nya regler kring körkort. Det måste finnas en maxålder eller en läkarundersökning som man måste genomgå för att få kör. Så att man kan få ut de trafikanter ur trafiken som inte är fysiskt eller psykiskt kapabla till att köra.
Det är dags att lära sig!

Peace out

torsdag 10 oktober 2013

Min hjärna exploderade... nästan

Igår var jag inne på tatueringsstudion Studio Artcore Tattoo i Halmstad och gaddade mig. Tatueraren Anna Åkerman från Skövde gjorde ett fantastiskt jobb. Det första hon sa när jag låg ner på britsen, "Jag ska bara göra en liten prick här, så du får känna hur det känns". Det stack till lite snabbt, och jag blev lite kaxig. "Träffade du rätt? Det där gjorde ju inte ens ont, jag förstår inte vad folk gnäller om". Klämde jag ur mig. Sen började det, fy fan i helvete vad ont det gjorde (mitt dåliga ordförråd kickade in).

Några saker som vi pratade om under tiden var bland annat: tåg (självklart), grisfötter och musik.

När hon närmade sig mitten kunde jag känna hur vibrationerna spred sig genom axeln via halsen och upp i huvudet. Vips så hade jag en exploderande huvudvärk utan dess like. Jag trodde min hjärna skulle explodera. Men jag kämpade vidare.

Jag fick till och med ett litet besök av mina bästa vänner, det betydde mycket, hoppas de vet det. Annars får de reda på det nu.

I en timme låg jag där på britsen med en nål studsande upp och ner 100 ggr i sekunden i mitt bröst med svart
bläck på änden. Det gjorde ont, ja. Men jag pratade med Anna under tiden och det gjorde det hela lite lugnare. Fick till och med lite pauser så man kunde skratta. Med långa djupa andetag och lite nypningar tog jag mig igenom det. Jag trodde det skulle göra ont, men inte så ont.

(Jag är sjukligt nöjd med den, nästan så att man skulle ta en bra bild på den. Printa ut, rama in och hänga upp på väggen. Den blev precis som jag ville, jag är helt enkelt väldigt nöjd.)

Jag fick ett litet skydd bestående av lite gladpack (plastfolie) och tejp. Detta gjorde det extremt svårt för mig som vänsterhänt att använda vänster arm. Jag kunde knappt lyfta armen ovanför axeln. Att köra bil hem var en utmaning. Likaså att försöka ta av sig min jacka när jag kom hem, som för tillfället är utformad som en tröja. (Anorak) Visade vara näst intill omöjligt.

Jaja, sånt är livet, nu sitter jag här med en flaska babyolja och smörjer in tatueringen. Ha en fortsatt bra dag.

Peace out

onsdag 9 oktober 2013

Min hjärna exploderar snart....

Jag har så mycket att tänka på och oroa mig om för tillfället. Framtida utbildningar, konserter, resor och kvällar med kompisar! Jag har gjode en lång lista med datum bara för att få ur det ur hjärnan för att kunna sluta tänka på det. Hjälpte det? Nej! Min hjärna exploderar snart!
Jag kan prova göra det en gång till här, mot förmodan att det skulle fungera:

9/10 Tatuering (undra om det gör ont?)
19/10 Dop (ska spela piano på dopet, så fett nervös)
20/10 Konsert
24-27/10 Expedition 1184
9/10 Spännande sak (får se hur det blir med den)
3/11 Konsert
27/11 Temamässa
11/12 The Hobbit: The Desolation of Smaug

Utöver allt detta så har jag ett jobb på vardagarna och en lokförarutbildning som jag mer än gärna vill komma in på. Så där finns både psykologundersökning och läkarundersökning att oroa sig om. Det känns så otroligt skönt att jag till helgen inte har något planerat. Det var länge sedan det var tomt en hel helg i almanackan. Känns till och med lite konstigt. Det slutar väl med att jag kollar på film med polarna eller något i den stilen.

Det finns fyra saker i min almanacka som jag ser något så oerhört mycket fram emot. Det e dagens tatuering, expedition 1184, Temamässan och The Hobbit.

Dagens tatuering har ni hört nog om så vi tar lite annat...

För er som inte märkt det ännu så är jag extremt tågintresserad, nästan nördigt intresserad. (jag vet till exempel att Öresundstågens tågmodell är Bombardier X31K och att SJ ska börja köra mellan Göteborg-Halmstad-Malmö den 14:e december) Det har gått så långt att jag är aktiv medlem och sittande i styrelsen för Landeryds Järnvägsmuseum. Och om ett par veckor ska vi åka ut på en liten resa för att hämta hem ett ånglok någonstans i Sverige. det ska bli en riktigt spännande och lärorik resa genom Sverige på järnvägen. Med ett eget tåg med restaurangvagn och sovvagnar.

Den 27 november (onsdag) är det temamässa i Söndrums Kyrka klockan 18:30 det ska bli riktigt roligt. Jag spelar keyboard/synt/piano/orgel i ett band i kyrkan och vi gör varje år X antal temamässor med blandade musikstilar/band. Vi har spelat bland annat ABBA, Toto, The Ark, Jesus Christ Superstar och country. Det har de senaste fyrafem åren vart omåttligt populärt, ett år var det så mycket folk så de fick inte plats i kyrkan. De fick gå hem, de missade verkligen något.

Sen i december kommer den andra delen av världens bästa film The Hobbit: The Desolation of Smaug. Jag gick tillsammans med mina bästa vänner på premiären av The Hobbit: an Unexpected Journey. Så blir det även i år. Finns ingen annan utväg. Det håller mina vänner med om, det vet jag.



Peace out

tisdag 8 oktober 2013

Tänk om....

Alla har vi varit i den sitsen, när vi använt ett negativt argument som börjar med tänk om. Till och med jag, så jag är en lika illa kålsupare som ni e. Jag har fått höra det flertalet gånger sen jag bestämde mig för att tatuera mig. "Tänk om 60 år, då e din tatuering helt rynkig, vad gör du då". "Tänk om du börjar träna efter tatueringen e gjord och blir riktigt biff, då kommer den sträckas ut och bli jättekonstig","tänk om du inte kommer in på lokförarutbildningen vad gör du då?","Tänk om du inte får ett jobb när du är färdigutbildad, vad gör du då?". Jag själv har använt liknande argument, och det ångrar jag.

(När jag sitter hemma, 80 år gammal, och tittar på min tatuering, så är inte vad andra tycker om den aktuellt. För mig sammanfattar de två raderna ur Invictus hur man ska leva sitt liv, låt ingen sitta ovanför dig och bestämma vad du ska göra. Lev ditt liv som du vill).

Jag har beslutat att inte leva efter det negativa "tänk om"-argumentet, gör man det kommer man ingenstans. Man måste våga satsa för att komma vidare i livet, om  man går "all in" direkt eller tar ett steg i taget spelar ingen roll. Man måste våga spräcka sin bubbla för att kunna leva, annars tar luften förr eller senare slut.

När jag fick höra ett "tänk om" argument för första gången, så tänkte jag bara, så kan man ju inte tänka. Det håller ju inte i längden, ett argument som baseras på något som du tror kommer hända, eller där oddsen för att det ska hända är astronomiska. "Tänk om"-argumentet används oftast när man är osäker på om det verkligen är rätt att göra så. Kom ihåg att oavsett vad som händer så bestämmer du över ditt liv.

I am the master of my fate
        I am the captain of my soul
Invictus

Peace out

måndag 7 oktober 2013

Frukost, lunch, fika och kvällsmat

Som ni bekant kanske vet så jobbar jag på Hotel Tylösand. varje dag så börjar man med att äta frukost på hotellet, med alla kollegorna. Mackor, yoggi flingor och brie (på fredagar får vi ägg). Detta är bara ett fåtal av alla de läckerheter som erbjuds vid frukosten.

Kan ju säga såhär, att gårdagens motionsrunda på nio kilometer känns i större delen utav kroppen, speciellt i trapporna. Kanske skulle ha tagit en mindre runda, men det e ju lätt att va efterklok.

Nerför trapporna, alla de 38 trappstegen från matsalen till kontoret, klockan är nu 08:20 och arbetsdagen kan börja. Allt kan hända på Hotel Tylösand. IT-avdelningens kontor, ligger lite skymundan. I receptionen så finns det e dörr, som leder in till vår lilla bunker. Med fönster ut mot receptionen är det sällan vi får se solljus. Fast det e väl sällan någon får se solljus i det regniga Sverige.

På golvet i vårt kontor ligger en puttingmatta, 4 av 6 på IT spelar golf, och det finns en intern tävling. Man lägger fem kronor och sen har man tre slag på sig att sätta en boll i de tre hålen, i vilken ordning man vill. Det är få som lyckats, än mindre som vågar vara med. Fåret Frank gömmer sig bland rören, han är lite fotoskygg.

När klockan slår 12 vilket den inte gjort än så blir det dags för den obligatoriska lunchen det blir dags att klättra de 38 trappstegen upp till köket, man vill ju inte gå utan mat... Allt från lamm till ärtsoppa serveras, vanligtvis finns det också efterrätt i form av rulltårta eller wienerbröd.

Sen går man ned till kontoret jobbar, och väntar på att klockan ska slå 14. Då ni, då e det dags för eftermiddagsfika. Allt från bakelser till chokladpraliner, inte illa alls. Om man mot förmodan skulle jobba fram tills 18 så serveras det kvällsmat i köket, något jag bar provat på en enda gång. Nå vad kostar allt detta? Frukost, lunch, fika och eventuell kvällsmat får vi anställda för en mycket förmånlig summa av 40 riksdaler om dagen. Ett oslagbart erbjudande, man har ju en del skruvar lösa om man tackar nej till det.
Nå väl, det e en lång dag framöver och mycket att se fram emot.
Vi ses!

Peace out

söndag 6 oktober 2013

Jag har ett dåligt ordförråd

Jag inser mer och mer att jag har ett dåligt ordförråd, mina svordomar eskalerar, och jag har inget annat sätt än att beskriva min ilska än med en välplacerad svordom. Tänker dock inte besudla min blogg med att skriva alla dessa hemska ord, men fantisera själva.

War Thunder (Strategi/simulator/shooter, för övrigt väldigt roligt och bäst av allt gratis) heter det senaste spelet i min arsenal, som jag går in helhjärtat för. Idag blev jag så j*kla förbannad på mina lagkamrater. Svordomarna bara flög ur munnen. Stängde ner spelet, och tror det eller ej, så klev jag ut genom ytterdörren för att jogga. (hade hört av en kompis att man skulle bli glad av sånt, tveksam som jag var gav jag det ett försök.

Förra gången jag var ute och sprang, det var i andra ring på gymnasiet. På Kattegattgymnasiet i Halmstad så har man varje år något som man kallar för Drakaloppet. Det är ett en mil långt obligatoriskt lopp för hela skolan. Förutom treorna, för de har ju redan sprungit det två gånger. Nåväl, då sprang jag en mil på ungefär 64 minuter. Vet inte om jag ska va stolt över den tiden, men det e jag.

Dagens tid är betydligt långsammare än så. Men vad kan man förvänta sig, efter två år av knappt någon motion.

Så blev jag glad? Ja kanske lite, men det kommer väl med tiden....

Peace out


 

Att vara eller inte vara (rasist)

Såg nyss filmen Borat (lördag), och jag kan inte hjälpa det att jag skrattade näst intill konstant genom filmen. Jag är inte rasist, men tycker att de rasistiska skämten e för roliga. Gör det mig till rasist?
Jag vet med mig själv att jag har en rätt så grov humor. Således även mina vänner. Man blir som man umgås. Gör detta även mina vänner till rasister, som också skrattade sig genom filmen?

Om det var förra året vet jag inte, men humorgänget Grotesco med Henrik Dorsin i fronten gjorde iaf ett framträdande på allsång på skansens sista avsnitt. Då de sjöng låten "Bögarnas fel". En låt som jag personligen tycker e skitrolig (detta var umder prideveckan i Stockholm). Efter programmet så fick svt mängder med klagomål för bland annat hets mot folkgrupp och tom rasism.

Det gäller att ta rasism och liknande händelser som den ovan med en nypa salt (och att kunna ta ett skämt).
Inte är jag rasist, men nu sitter jag (söndag) i en bil och sjunger med i låten "Bögarnas fel" helt ofattbart att jag kan texten utantill.
Men jag är inte rasist...

Peace out

lördag 5 oktober 2013

20 år ung

När jag fyllde 18 så tänkte jag att, jag behöver inget körkort, jag cyklar överallt och har så nära till allt jag behöver. Tiden gick och det gjorde jag med (när jag inte cyklade då).... Tog student gjorde jag och fortsatte jobba som konfirmandledare på sommaren (som jag gjort varje sommar sen jag var 15). Sommaren tog slut och således gjorde jobbet med. Ung, arbetslös och körkortslös tog jag mitt körkort och sen dess, tro det eller ej så har knappt cykeln rört sig ur garaget.

Likadant var det när jag fyllde 20, jag tänkte såklart innan. Jag dricker ju inte så mycket alkohol, jag kommer nog inte handla där så mycket. Nu är inte så fallet, jag har faktiskt hittat några riktiga godbitar på systemet, dels tack vare mina vänner :P

Och hipp som happ så löste sig jobbet med, så nu står jag här, 20 år ung, med körkort och jobb. Jag jobbar på Hotel Tylösands IT-avdelning och trivs väldigt bra med det. Jag trivs så bra med att jobba där så att jag hoppas på att få sluta där i januari. Min stora dröm är nämligen att bli lokförare, då den utbildning jag har sökt startar i januari , hoppas jag innerligt att jag kommer in.

Peace out

Fredag hela veckan

Idag är det fredag, (lördag när blogginlägget publiceras) och då mina vänner är det fyra dagar kvar tills något alldeles speciellt inträffar i mitt liv. Något som jag för två månader sedan var helt emot. Jag ska permanenta ett stycke text på mitt bröst.

(j*vla mygga)

Eller det är inte bara ett stycke text, det är de två sista raderna ur kanske världens mest kända dikt, Invictus. Jag är så sjukt taggad, skakar i hela kroppen när jag tänker på det. Egentligen så sammanfattar de två sista raderna hela dikten, och det är de två sista raderna som alla bör känna till.


Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid.

It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul.

Så vad jag ska föreviga på mitt bröst är:

I am the master of my fate
        I am the captain of my soul
Invictus


(fick dig din j*vel)

Så ska det se ut, fast med lite annorlunda typsnitt.
Jag stötte på den här dikten i nian på Hallägraskolan (R.I.P.) i ett engelskaarbete, då vi skulle analysera dikter. Och min "all time" favoritlärare gav mig denna dikt att analysera. Kanske var det ödet, att jag nu står  här (eller sitter) fyra år senare då denna dikt av William Ernest Henley betyder så oerhört mycket för mig.

Peace out



Summa sidvisningar