tisdag 22 oktober 2013

I kroppen min

Igår kväll, precis när jag låg och läste min nyinköpta bok, så fick jag ett klagomål från kanske en av mina mest inbitna läsare. Att jag inte hade gjort något blogginlägg igår. Jag hade helt enkelt inte tid.

Direkt efter jobbet igår (Inte direkt, jag hann faktiskt till Akademibokhandeln för att köpa mig en bok. Det var fyra år sen sist jag köpte en bok, så jag tänkte att det var dags igen. Det blev "I kroppen min" av Kristian Gidlund. Tack för att du tipsade om boken Betty.) så åkte jag till min pappa i Oskarström, som jag inte träffat på knappt två månader. På väg dit förvånas man över att det inte bara är halmstabor som har svårt med bilkörning utan också oskarströmmare, kanske är det något med hela Halmstad kommun och bilkörning.

Där, åt vi kvällsmat. Kalvstek och rotmos. Min pappa är bra på att laga mat. Min lillebror har börjat spela piano, och igår var första gången jag fick höra honom spela. Vi spelade dess utom hans läxa fyrhändigt. Klockan hann slå 21:30 innan vi hoppade in i bilen och begav oss hemåt, längs riksväg 26. Min syster och en tavla hoppade av vid landsfästet och jag hoppade av hemma.

Klockan var rätt så precist 22:00 då jag la mig i sängen och började läsa inledningsordet till min nya bok " I kroppen min: Resan mot livets slut och alltings början" av Kristian Gidlund. En författare, journalist och trummis i bandet Sugarplum Fairy. Han dog i magcancer i september i år. Detta här är hans berättelse.

Så vaknar man upp till en ny dag full med förhoppning, klockan är precis 7 och jag börjar läsa igen, denhär boken är den första som jag har svårt sluta läsa, jag kom nästan försent till jobbet idag för jag låg och läste....

Så gör man sig i ordning och tänker YES idag är det löpning på Galgberget..... NOT. Ludvig den lata tänker skippa dagens pass, så jag får se vad jag gör istället. Han ska tydligen plugga, school sucks. Jag kanske inte heller ska träna, jag har ju en stor väska som måste packas för torsdagens äventyr i Norrland. Och ja, boken ska med till Norrland, så även kameran.

There is a wall, on one side I stand and on the other the girl. Now there is a small hole in the wall. It is not until you have a hole that you realize how thick the wall is.

If you hit a wall, you push through it. And thats what I'm going to do.

Peace out

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Summa sidvisningar