Jag minns en dag för cirka fyra månader sedan när min chef frågade mig om vad jag lyssnade på för musik. Jag minns också hur jag svarade: "jag tycker om rock, pop och Winnerbäck (Winnerbäcks musik ÄGER). Ingen elektronisk musik, ingen sån musik som en 14-åring kan skapa med en laptop."
Men jag kan inte annat att erkänna att jag nu lyssnar till stor del på "laptopmusik" och såklart Winnerbäck! Det är underligt hur man förändras. Man blir som man umgås.
När jag gick på gymnasiet för X antal år sedan (känner mig fett gammal när jag skriver detta) så cyklade jag varje dag. Skulle jag in till stan, så cyklade jag dit. Jag cyklade i ösregn, snö och solsken. Varje dag. Jag hade inga planer på att ta körkort alls. Jag tänkte att jag kunde cykla till jobbet och att ha bil skulle bli en onödig utgift. Så fel jag hade. Mitt första jobb som målare låg utanför Oskarström. Tur att min pappa bor längs vägen dit. Så jag kunde cykla dit. Men jag insåg att körkort var ett måste, så jag bokade en intensivkurs och vipps så hade jag ett körkort.
Det var till och med så att förra månaden fyllde mitt körkort ett år och en dag i oktober var det fantastiskt väder och jag tänkte att jag skulle ut och cykla lite (hör och häpna). Det var inte annat än att jag öppnade garaget och såg min cykel utan luft i både främre och bakre däck. Jag har racingventiler på mina däck och det finns bara ett ställe inne i stan där man kan pumpa dem. Levin & Nilsson. Det blev inte mycket till cykling den dagen och ingen dag där efter heller.
Förr i tiden (Låter ännu äldre nu) hade jag också en väldigt proper klädstil. Ofta chinos, stickade tröjor, smakfullt kombinerade och strukna till perfektion. Jag var väl lite lill-gammal, men nu håller det på att fasas ut. Jag är nu mer mycket friare i min klädstil och jag trivs väldigt bra med det. sånt är livet, man förändras.
Peace out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar