Boar Hunter

Som ett fåtal av mina läsare kanske känner till så ska mitt nästa äventyr bestå av att ta jägarexamen. Jag har ju vart en jävel på luftgevär i mina yngre år. Det har faktiskt något jag har funderat att ta upp igen nu i gamla dar. Men aldrig tagit tummen ur så att säga. Så när chansen och frågan dök upp om jag ville ta jägarexamen tillsammans med en mycket god vän så kunde jag inte annat än att tacka ja. Jag har för det första aldrig hållt i ett skarpt laddat vapen tills i förra veckan. Jag har aldrig varit ute och jagat tills i förra veckan. Jag har ingen i min familj som jagar (vad jag vet). Men någon ska ju vara den förste. Så that's that. 

I alla fall, så var jag ute med Uncle Sam i söndags för att jaga vildsvin. Somewhere out in the wild. Flammarbygget eller något i den stilen hette det. Det var så långt ute i ödemarken att Uncle Sam som vart där förut hade problem att hitta dit. I minus 3 och lätt snöfall satt vi ute i en plywoodkoja ute i skogen. Med en liten kikglugg ut mot vad som i jägarmål kallas för en åtel. Jägare har uppenbarligen problem med att svenskan att räcka till, så de måste hitta på egna ord. Åtel är en foderplats för vilda djur, typ. Åteln var upplyst med gröna lampor för vildsvin och älgar är uppenbarligen färgblinda. I alla fall, så satt vi där i cirka fem timmar. Jävlar vad spännande det var. Under de första två tre timmarna så hörde vi väldigt ofta ett nafsande ljud vid plywoodkojans vänstra sida. Det visade sig vara en gran som skrapade emot takpappen.... Mamma hade skickat med mig lite hembakat bröd med soltorkade tomater och fetaost och varm choklad, mums. Tårna tog mest stryk under kvällen de blev liiide kalla, men annars kunde jag ha suttit där lite till, det var faktiskt väldigt njutsamt att sitta där i tystnaden helt tyst. Det påminde mig om en känsla som jag ofta får när jag fjällvandrar. "Uppe på fjället finns ingen affär, så om du ska handla ska du inte va där". Där kan ofta vara helt knäpptyst, på kalfjället finns inga träd så när det blåser. Så vinden har inget att ta emot så det låter inget. Det var inte fallet i skogen i vår lilla plywoodkoja. Sam hade också hörselskydd med elektronisk medhörning som förstärkte vissa frekvenser vilket var häftigt. Man kunde till och med höra tåget som kom, trots att man inte var i närheten av ett spår. 

Har vart på lite turné i helgen med. Helsjön gånger två. Var väldigt trevligt att spela med Walter igen. Fan vad vi är tajta, musikaliskt sett. På söndagen så skulle vi spela 7-8 låtar/psalmer, de flesta av dem hade vi redan spelat. Hur som helst så hade vi inte tid att öva in dem. Så vi övade en låt som var helt ny för oss och struntade i att öva de vi redan hade spelat. När jag sitter där framför pianot under mässan och vi spelar en psalm. Så har vi ett otroligt samspel, vi har en otrolig dynamik. Jag är så van att spela med Walle och de andra att utan att ens öva in låtar så vet jag precis när de slutar.

Peace out