söndag 30 mars 2014

Lundahelg

Jag är i Lund, studentstaden som aldrig sover. Fast jag har gjort det i några timmar.
Jag åkte ner hittillsammans med Ludde under lördagen för att besöka herr Sjöblom som pluggar teologi på universitetet. Det blev tåg. Vilket i sig inte är något fel. Bara det att det blev Öresundståget. En X31K. Jag hade ju egentligen velat åka med SJ:s X55. Men det är ju en principsak. Öresundståget hur som haver. 180 km/h dundrade vi fram. Jag var lite orolig att man skulle behövt ha passet med sig. Tänk om det skulle vara någon gränskoll mellan Sverige och Danmark.  Skåne tillhör ju praktiskt taget Danmark. Tur nog så blev det ingen passkontroll.

Solen strålade och det var nästan svettigt i långbyxor. Ett besök på varuhuset Nova bjöds det på. På Max ingick plusmeny och dip utan extra kostnad. Utan att jag ens var student. Smält cheddar, den luktade spya. Det är bra service det. Ett obligatoriskt stopp på Systembolaget och ett på Coop. Sen begav vi oss hem till Sjöbloms studentkorridor där supandet började. På väg hem så gjorde vi ett litet snabbt besök på  Lunds stadsbondgård. Tre hönor och en tupp i en buske vid sidan av en rondell. Vi (jag och Ludde) antog oss också utmaningen att försöka blåsa upp våra luftmadrasser, vilket för en av oss visade sig vara extremt svårt. På min förpackning till vad som egentligen var en badmadrass stod det att den skulle va 183 cm lång och 67 cm bred. De ljög.

Kvällen kom och vi begav oss in till centrum för vad som skulle bli en minnesvärd kväll. Lunda Kitchen stod för vad som skulle bli den sämsta måltid jag ätit i Sverige. Det var nästan i klass med hamburgaren i Frankrike,  men bara nästan. Jag mår illa på bara tanken av skinkan. Den var som en kräm. Alldeles mosig. Konsistensen och färgen påminner nog om spam.  Man kanske ska vara orolig när de som bakar pizzan inte vet vilken pizza jag vill ha när jag säger vad den heter utan han måste ha siffran med. Än oroligare när han inte förstår att jag vill ha en nr 48. En Calzone. Pizzabagarens svenska var lika dålig som hans pizza. Kräsna som vi var och lite lätt illamående lämnade vi hastigt restaurangen och begav oss ut på Lunds kalla och mörka gator. Väl hemma hos Henke igen dukades det upp mängder med alkohol i sällskapsrummet drinkar blandades och det shottades en del med. Utan varken studentleg eller besöksleg blev det lite av en korridorsfest, många intressanta personer, mycket intressant prat och lika mycket alkohol.

Dagen efter var man som vanligt trött och självklart hungrig eftersom man inte ätit något sedan den halva pizzan. Idag hade vi i alla fall blivit lovade en kulinarisk upplevelse utöver det vanliga. Dallas Burger, och det var det. Bland det bästa jag ätit i burgarväg. Oxkött, tjocka bacon och de mest underbara friterade klyftpotatisar. Men framför allt, fantastisk service som på så många andra ställen i Lund. Men i alla fall, jag fick med mig två  väldigt snygga och roliga t-shirts. En där det står "In Sweden we call it a fika" och en där det står "Why don't you want to taco about it? Because i'm nacho friend anymore" Nu sitter jag här än en gång framför min dator som slutet på en helt fantastisk helg. Med blåsor på mina fötter och kollar på The Secret Life of Walter Mitty.





Peace out

fredag 28 mars 2014

Krockad


Ja som titeln berättar så har jag krockat idag. Jag har inte spelat Krocket, även om vädret tillät det. Nej jag har krockat med en bil. I och för sig så var bilen av plast. Bakom ratten satt en femåring och bakom bilen var det en kundvagn. Kundvagnen rattades av en blond tjej som uppenbarligen inte kunde skilja på höger och vänster. Inte heller insåg hon vikten av vem som satt där fram i fordonet, utan rattade sig fram som om hon vore störst, bäst och vackrast, så var dock inte fallet. Jag kanske skulle skriva en motion till Ica Maxi flygstaden, att införa en höger och en vänsterfil. Väjningsplikt, trafikljus och kanske till och med enkelriktat. Det hade underlättat shoppingturen något enormt. Som en positiv sida till alla dessa förändringar inom kundvagnstrafiken så slipper man alla dessa pinsamheter när man står mittemot någon 70-åring med kundvagn. Då när ingen vet vilken väg man ska ta. Höger eller vänster. 

Peace out

lördag 22 mars 2014

Men lika glad för det är jag

Idag ni, har jag snapchattat sönder mina vänner med tågbilder (så ni kära läsare ska också få en). Jag har vart i Landeryd idag. I nästan 8 timmar. Landeryd är en ort i Hylte kommun med ca 450 invånare. Där ligger sedan 10 år tillbaka Hallands läns enda järnvägsmuseum. Det är där jag är aktiv. Det är där jag sitter i styrelsen. Det är lite konstigt, men jag tycker det är häftigt. Idag har jag suttit ovan på ångloket E10 1748 och förseglat spikar med tjära. Det var riktigt härligt väder där idag när man satt strax fem meter ovanför marken på den svarta besten. Men nackdelen var att man blev fruktansvärt skitig. Det är nästan i klass med tågdagarna förra året. När jag kom hem stod jag i duschen i nästan en halv timme. Första gången jag schamponerade in håret så blev schampot helt grått, så det var bara att göra det en gång till. Skrubbelidubb.

Nu går jag händelserna i förväg, så nu får vi backa bandet lite.

Det har även vart lite säkerhetsutbildning i Landeryd, och en vagninspektion. Jag har sopat ur graven i stall 6 och putsat lite på loken. Vilken trevlig hobby jag har! Men på väg hem så hade jag en liten diskussion med mig själv. Eller diskussion och diskussion var det ju inte, det var mest en samling tankar i följd. Hur som helst så vann jag diskussionen, eftersom det bara var jag med i den. Men hur som haver så kom jag fram till att trots det faktum att jag är arbetslös så är jag riktigt glad. Det är svårt att förklara, men när man passerar Torup på 26:an vid sjön. Solen håller på att gå ner, Hellström i bilstereon kan jag inte annat än att le och njuta av livet. Förra gången jag var arbetslös så vart jag riktigt deprimerad. Men just nu känner jag mig riktigt glad. Inte för att jag är arbetslös men för att livet är riktigt bra just nu. Jag har så ofantligt bra vänner, jag pratar med dem nästan varje dag. Jag har så mycket att göra på min fritid (eller vad man ska säga) så jag hinner knappt med det. Det gör mig glad. På väg hem stannade jag till i en butik för att kolla om ryktet var sant, och det var det. Margarita Slushie. Varthän jag kommer att befinna mig på valborg (troligtsvis/förhoppningsvis med mina vänner), så kommer jag att ta med mig en sådan. En spann med alkohol. Men det blir nog inte Margarita. Det blir nog sex på stranden istället. 

Peace out

fredag 21 mars 2014

Jag vill ha en synt

Nu när man (fortfarande) är arbetslös så har man otroligt mycket tid till en massa onödiga saker. Mitt under ett skypesamtal i förra veckan så slogs jag av en tanke att jag skulle kolla igenom några gamla garderober. Detta hittade jag. En Yamaha Portasound. Tillverkad någon gång runt 1980 och är som bilden visar en portabel synt. Tyvärr har jag inte hittat sladden till den så än så länge får jag nöja mig med batteridrift. Den var faktiskt trasig när jag hittade den, så elektroingenjören Erik Jakobsson fick göra sitt. Det ska egentligen sitta C-batterier i den, men när jag öppnade den låg det AA-batterier i den. och en massa batterisyra. Syran hade gjort så att en fjädern på minuspolen rostat. Jag tog tag i en tång och drog ut en fjäder ur en gammal leksak. Jag fick skala av en kabel och sätta dit den på nytt. Fick även ta bort en hel del stelnad batterisyra men det räckte inte. Pluspolen hade oxiderat. Detta upptäckte jag när jag satte en skruvmejsel mellan batterierna och polen, så vad jag gjorde va att jag tog aluminium och vek det ett tiotal gånger tills jag hade en kvadratisk bit som var ungefär lika stor som pluspolen. Satte den emellan och vips så var det ljud i den snart 40 år gamla synten. Det tog inte lång tid innan jag fick reda på att det var min pappas, och att han fått den i 20-årspresent av Gyllene Tider. Den har till och med använts på scen, i introt till Tylö Sun.

Peace out

måndag 10 mars 2014

Godkänd

Kvällsning Korsning. Måndag sägs det vara idag. I alla fall i några timmar till. Igår, eller i förrgår (beroende på när du läser detta, det kan ju till och med skilja flera dagar) var det söndag. Dagen börjades med en stärkande äggmacka, sen kom min kompanjon och tillika jägarexamenselev. För ett sista djupdyk i teorin. Drygt två timmar studerade vi och klockan 11:55 var vi på BK (Burger King) för vad som skulle bli den längsta väntan någonsin. Det var säkert 17 personer framför oss i kön (för att inte tala om de två bilarna som stod och väntade på sin mat. och det kändes som en evighet. Jag skojade när jag sa till Ludvig att han kanske skulle gå in och hjälpa dem, du har ju trots allt jobbat här och de verkar underbemannade. Jag tror vi väntade i 17 minuter för var sin Wopper. Egentligen kan man tycka att de ska be om ursäkt för att det tog sån jävla lång tid, kanske till och med kompensera, men icke sa Nicke. Klockan 13 var vi på Sjödins Trafikskola, ja just de, den som ingen vet vart den ligger. Just den vars bilar man aldrig ser. Där satt vi i en lektionssal i lite drygt tre timmar för en genomgång av allt vad kursen innehållit. Jag har nog aldrig vart så nervös under dessa tre timmar, jag satt och skakade. Klockan närmar sig fyra då provgubben kommer, han förklarar hur man skriver provet. 70 frågor, en timme, minst 60 rätt. Fyra alternativ på varje fråga gjorde det hela lättare. Det kändes som om jag kunde allt, det var ett par frågor som jag var osäker på, bland annat hur en Kricka ser ut. Jag lämnade in provet och när det var rättat visade Jonathan mitt signerade Jägarbevis, jag var godkänd. 66 utav 70. Det känns det lite konstigt, vad ska jag fylla dagen med nu?  Jag har pluggat nästan varje dag i en månad inför det här, teoridelen är slut. Nu är det "bara" praktiska moment kvar.

Idag, måndag har jag fått svar på en av mina jobbansökningar.
Så här skriver anställaren:

Hej,
Du har sökt en tjänst som extraarbetare på stort lager i Falkenberg i vår. För att söka denna tjänst krävs det att du har en annan sysselsättning, såsom studier eller annat deltidsarbete, och detta framgår inte klart i din CV. Om du har en annan sysselsättning får du gärna svara mig på detta mail för att kunna gå vidare i rekryteringsprocessen.

Mvh
Josefin Kernell

Det här mejlet gjorde mig lite sur. Det återspeglas nog lite i mitt svar.

Hej!
Jag har en heltidssysselsättning, det är att jag är arbetslös. Jag vill jobba, allt från deltid till heltid eller mindre. Jag tycker att det är tragiskt att man som arbetsgivare ställer krav på de framtida anställda att de ska ha en annan sysselsättning. Går man i skolan får man bidrag för det och har enligt mitt tycke inte tid till att jobba. Då är prioriteringen att studera. Har man redan ett jobb så ska man väl inte ha ett jobb till. Är det inte bättre för samhället och Sverige att man anställer folk som är arbetslösa? Just nu tar jag Jägarexamen, jag vet inte om det kvalificerar sig som studier eller annan sysselsättning, men det är vad jag gör. 

Mvh
Erik Jakobsson

Peace out




lördag 8 mars 2014

Indien Anropar

Två gånger den här veckan har jag fått två samtal från Indien. Man kan nästan tro att jag jobbar på Utrikesdepartementet. Ärligt talat så var det från Microsoft som på något magiskt sett visste att det var något fel på min dator. På något magiskt sett så visste de inte att jag visste att det var en bluff. Det finns säkert flera som har gått på det, men inte jag. 

Första gången de ringde och jag hörde vad det var blev jag nästan lite glad. Jag tänkte att nu jävlar ska jag jäklas med dem. En indier på bräcklig engelska förklarade att hon jobbade på Microsoft och jag hade ett virus på min dator med Windows 7 som operativsystem. Jag drog till med "My computer does not use Windows 7 as the operating system", "I have a Mac", "I can not get any viruses". Då beslutade hon sig för att hämta någon från deras Mac-avdelning. Han envisade sig om att jag skulle öppna min dator, gå in på en hemsida och ladda ner en fil som skulle förhindra att jag kunde få virus. Jag sa att jag gjorde det men att mitt antivirusprogram på datorn sa till att det var en trojan jag laddade ner. Nu la jag på telefonen. Det här var i torsdags.


Idag så ringde de igen. Engelskan var ännu sämre än sist och det var svårt att höra vad hon sa. Hon förklarade i alla fall att hon jobbade på Microsoft och jag hade ett virus på min dator med Windows 7 som operativsystem. Jag sa att eftersom du vet att jag har en dator med virus på så måste du veta mitt namn. "What is my name?" sa jag. Hon hämtade en ny kille och jag ställde samma fråga igen. "What is my name?". Vad jag tror att de svarade var Ulla Jakobsson, min mamma. Jag svarade att det inte var mitt namn. De fortsatte med att det var namnet som var registrerat på bostaden. Men jag svarade att det hade inget med min dator att göra. Den här gången var det dem som la på. 
Alltid lika roligt att jävlas med folk.

Sen en väldigt lång tid tillbaka har två av mina vänner tjatat hål i huvudet på mig att jag ska se House of Cards. Igår gav jag vika, och har nu sett 17 avsnitt. Jag blev positivt överaskad, och kan inte riktigt sluta kolla på den. Det är lite synd, men avsnitten avverkas så fort. I och med att tredje säsongen inte har kommit än så finns det nu ett slut.

Annars har man pluggat som fan den här veckan. Det känns som man kan allt.... Not. Men man vet i alla fall att rapphönan är grå men brunt ansikte, att Vitkindad Gås har vita kinder och svart hals. Att Skogsharen blir vit på vintern och att fältharen är brun med långa öron. Kronhjorten har cervina horn och Dovhjorten palmata. Vildsvinen får jagas året om medans vargen bara får jagas enligt myndighetsbeslut. Jag har nog inte pluggat så här mycket sedan någonsin. Imorgon (söndag) smäller det, teoriprovet för jägarexamen ska tas. Sen är det tre praktiska prov kvar, sen ska det jagas.

Peace out!

Summa sidvisningar