Tiden rinner iväg

Jag är inte särskillt frekvent i mitt bloggande längre. Det har gått nästan en månad sedan sist. Man hinner med mycket på en månad. Jag har tagit sönder en bag, köpt en ny, köpt en vagn. Det har varit valborg, jag har blivit godkänd på grundprovet för kulvapen och hagel. Min mobil har gått sönder. Jag har varit på jobbintervju och jag har fått lära ut hur man använder googles bildsök på ett korrekt sätt. Jag har sänkt mig ytterligare i hcp och min cykel har reparerats. Min mobil har återuppstått och jag har fått jobb. Allt kan hända i rymden. 

Vi tar det hela från början. 

Det var en gång en golfare, en golfare vid namnet Erik. Erik envisades alltid med att bära sin bag. Dag ut och dag in. I regn, blåst eller solsken bar han sin bag. Men en dag hände det oundvikliga, hans bag gick sönder. Hela hans liv gick i bitar. Hur skulle han nu spela golf? Till sina vänners förvånan tog han sitt förnuft till fånga och gjorde det ända rätta och köpte en vagnbag och vagn. Från Storbrittanien färdades utrustningen med snabbhet. Under tiden gick Erik och rullade tummarna, han hade ju ingen bag som längre fungerade. hur skulle han spela? Dagarna gick och det tog knappt en vecka för sakerna att komma hem till honom. Vitt, rött och svart var hans nya färger. Erik var utochmordentligt nöjd med sin nya utrustning. Det tog inte många golfrundor för att han skulle sänka sig igen. Nu var han nere på 28.0.  Efter en av sina bästa golfrundor någonsin slutade han med 41 poäng på Holms Golfklubb. Erik kom precis var han siktade, han spelade perfekt. Hela dagen hade vigts åt golf, närspel och långspel. Allt för att lyckas, och det gjorde han.

Golfaren hade inte bara golf som hobby, nej han höll även på att ta jägarexamen. Golfaren hade alltid tyckt det vart intressant med processen från att djuret är dött och nu har du det tillagat på sin tallrik. Det var kanske därför han beslutade sig för att ta jägarexamen. För många herrans år sedan var han duktig i lutfgevärsskytte, kanske var det därför, vem vet. Det vet bara golfaren. Hur som hellst så blev han godkänd på grundprovet för kulgevär. Så nu återstod bara hagel och högvilt. Hagelprovet kom och även det klarade han galant.

Eftersom killen i fråga var arbetslös tvingades han att gå till Miroi. Miroi som är en kompleterande aktör till Arbetsförmedlingen. Ett företag som tjänar pengar på arbetslösa. Eftersom han var väldigt intresserad av datorer så kunde han lära de som lärde ut hur man använder googles bildsök och hur man använder lätta bildbehandlingsprogram. Det tog mindre än en vecka så var han därifrån. Numera är han anställd som fastighetsskötare och restaurangbiträde på Burger King, knappt 800 meter från hans hus.

En onsdag när Erik var ledig från jobbet, skulle ett ånglok transporteras. Från Halmstad till lokstallet i Landeryd. Erik skulle vara fotograf dagen till ära. I en kurvautanför Oskarström satte han sig mellan en 80-väg och en 90-järnväg för att fotografera det stundande tåget. Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut.

Bärbagseran

Förra veckan var det mycket golf. Tisdag, onsdag, torsdag. Sänkte mig en herrans massa. Var det tur eller skicklighet. Vad är skillnaden i golf. Finns det någon? Golf handlar mest om fokus och att tro på sig själv. Tror man att man kommer slicea, så kommer man göra det. Det handlar också mycket om att repetera det man gör varje gång. att göra lika dant varje gång. Det är inte bara att ställa sig framför bollen och slå. Man måste va mentalt redo också.

I tisdags, (denna veckan) så spelade jag golf med Samme på Norra. Efter första hålet så skulle jag lyfta upp min bärbag på ryggen och gå vidare. Tror ni inte att fanskapet går sönder.  Den högra bärremmens sömn går av från baggen. Händig som man är så lagar man tillfälligt baggen genom att knyta fast remmen i en metallögla och går vidare. På tredje hålet brister min näsa,  näsblod. Efter 15 hål känns det i ryggen att baggen är sönder, jag var helt ur fokus och spelade kast. Slice, duff och ruff. De orden sammanfattar nog den rundan rätt så bra. Den här rundan var slutet på en era för mig. Bärbagseran.

Peace out

Mitt livs golfrunda

Ingen dag är den andra lik, fråga mig, jag vet! Idag har jag gjort mitt livs bästa golfrunda. 41 poäng på 18 hål. Tillsammans med Ludvig. Det e väldigt roligt och lärorikt att spela med Ludde, han poängterar vad man gör fel. Oftast också hur man ska rätta till det. (Jag säger till honom att han borde bli golfinstruktör, men han lyssnar som vanligt inte på mig) Det är antagligen det som gjorde att jag sänkte mig. Jag slog bort 2 bollar totalt. Det är inte likt mig, förra rundan på Holm, slog jag bort 11 stycken. En hel jävla låda. Jag sänkte bollen på sista par 3 på och kammade hem hela fyra poäng. Inte illa pinkat. Nu måste jag sova, ska upp klockan sju och spela golf på Ringenäs och för att inte nämna Norra banan på torsdag. Vi är andra bollen ut för säsongen. 07:08. Det kommer bli en tidig morgon.

Peace out

Lundahelg

Jag är i Lund, studentstaden som aldrig sover. Fast jag har gjort det i några timmar.

Jag åkte ner hittillsammans med Ludde under lördagen för att besöka herr Sjöblom som pluggar teologi på universitetet. Det blev tåg. Vilket i sig inte är något fel. Bara det att det blev Öresundståget. En X31K. Jag hade ju egentligen velat åka med SJ:s X55. Men det är ju en principsak. Öresundståget hur som haver. 180 km/h dundrade vi fram. Jag var lite orolig att man skulle behövt ha passet med sig. Tänk om det skulle vara någon gränskoll mellan Sverige och Danmark.  Skåne tillhör ju praktiskt taget Danmark. Tur nog så blev det ingen passkontroll.

Solen strålade och det var nästan svettigt i långbyxor. Ett besök på varuhuset Nova bjöds det på. På Max ingick plusmeny och dip utan extra kostnad. Utan att jag ens var student. Smält cheddar, den luktade spya. Det är bra service det. Ett obligatoriskt stopp på Systembolaget och ett på Coop. Sen begav vi oss hem till Sjöbloms studentkorridor där supandet började. På väg hem så gjorde vi ett litet snabbt besök på  Lunds stadsbondgård. Tre hönor och en tupp i en buske vid sidan av en rondell. Vi (jag och Ludde) antog oss också utmaningen att försöka blåsa upp våra luftmadrasser, vilket för en av oss visade sig vara extremt svårt. På min förpackning till vad som egentligen var en badmadrass stod det att den skulle va 183 cm lång och 67 cm bred. De ljög.

Kvällen kom och vi begav oss in till centrum för vad som skulle bli en minnesvärd kväll. Lunda Kitchen stod för vad som skulle bli den sämsta måltid jag ätit i Sverige. Det var nästan i klass med hamburgaren i Frankrike,  men bara nästan. Jag mår illa på bara tanken av skinkan. Den var som en kräm. Alldeles mosig. Konsistensen och färgen påminner nog om spam.  Man kanske ska vara orolig när de som bakar pizzan inte vet vilken pizza jag vill ha när jag säger vad den heter utan han måste ha siffran med. Än oroligare när han inte förstår att jag vill ha en nr 48. En Calzone. Pizzabagarens svenska var lika dålig som hans pizza. Kräsna som vi var och lite lätt illamående lämnade vi hastigt restaurangen och begav oss ut på Lunds kalla och mörka gator. Väl hemma hos Henke igen dukades det upp mängder med alkohol i sällskapsrummet drinkar blandades och det shottades en del med. Utan varken studentleg eller besöksleg blev det lite av en korridorsfest, många intressanta personer, mycket intressant prat och lika mycket alkohol.

Dagen efter var man som vanligt trött och självklart hungrig eftersom man inte ätit något sedan den halva pizzan. Idag hade vi i alla fall blivit lovade en kulinarisk upplevelse utöver det vanliga. Dallas Burger, och det var det. Bland det bästa jag ätit i burgarväg. Oxkött, tjocka bacon och de mest underbara friterade klyftpotatisar. Men framför allt, fantastisk service som på så många andra ställen i Lund. Men i alla fall, jag fick med mig två  väldigt snygga och roliga t-shirts. En där det står "In Sweden we call it a fika" och en där det står "Why don't you want to taco about it? Because i'm nacho friend anymore" Nu sitter jag här än en gång framför min dator som slutet på en helt fantastisk helg. Med blåsor på mina fötter och kollar på The Secret Life of Walter Mitty.

Peace out

Krockad

Ja som titeln berättar så har jag krockat idag. Jag har inte spelat Krocket, även om vädret tillät det. Nej jag har krockat med en bil. I och för sig så var bilen av plast. Bakom ratten satt en femåring och bakom bilen var det en kundvagn. Kundvagnen rattades av en blond tjej som uppenbarligen inte kunde skilja på höger och vänster. Inte heller insåg hon vikten av vem som satt där fram i fordonet, utan rattade sig fram som om hon vore störst, bäst och vackrast, så var dock inte fallet. Jag kanske skulle skriva en motion till Ica Maxi flygstaden, att införa en höger och en vänsterfil. Väjningsplikt, trafikljus och kanske till och med enkelriktat. Det hade underlättat shoppingturen något enormt. Som en positiv sida till alla dessa förändringar inom kundvagnstrafiken så slipper man alla dessa pinsamheter när man står mittemot någon 70-åring med kundvagn. Då när ingen vet vilken väg man ska ta. Höger eller vänster. 

Peace out

Men lika glad för det är jag

Idag ni, har jag snapchattat sönder mina vänner med tågbilder (så ni kära läsare ska också få en). Jag har vart i Landeryd idag. I nästan 8 timmar. Landeryd är en ort i Hylte kommun med ca 450 invånare. Där ligger sedan 10 år tillbaka Hallands läns enda järnvägsmuseum. Det är där jag är aktiv. Det är där jag sitter i styrelsen. Det är lite konstigt, men jag tycker det är häftigt. Idag har jag suttit ovan på ångloket E10 1748 och förseglat spikar med tjära. Det var riktigt härligt väder där idag när man satt strax fem meter ovanför marken på den svarta besten. Men nackdelen var att man blev fruktansvärt skitig. Det är nästan i klass med tågdagarna förra året. När jag kom hem stod jag i duschen i nästan en halv timme. Första gången jag schamponerade in håret så blev schampot helt grått, så det var bara att göra det en gång till. Skrubbelidubb.

Nu går jag händelserna i förväg, så nu får vi backa bandet lite.

Det har även vart lite säkerhetsutbildning i Landeryd, och en vagninspektion. Jag har sopat ur graven i stall 6 och putsat lite på loken. Vilken trevlig hobby jag har! Men på väg hem så hade jag en liten diskussion med mig själv. Eller diskussion och diskussion var det ju inte, det var mest en samling tankar i följd. Hur som helst så vann jag diskussionen, eftersom det bara var jag med i den. Men hur som haver så kom jag fram till att trots det faktum att jag är arbetslös så är jag riktigt glad. Det är svårt att förklara, men när man passerar Torup på 26:an vid sjön. Solen håller på att gå ner, Hellström i bilstereon kan jag inte annat än att le och njuta av livet. Förra gången jag var arbetslös så vart jag riktigt deprimerad. Men just nu känner jag mig riktigt glad. Inte för att jag är arbetslös men för att livet är riktigt bra just nu. Jag har så ofantligt bra vänner, jag pratar med dem nästan varje dag. Jag har så mycket att göra på min fritid (eller vad man ska säga) så jag hinner knappt med det. Det gör mig glad. På väg hem stannade jag till i en butik för att kolla om ryktet var sant, och det var det. Margarita Slushie. Varthän jag kommer att befinna mig på valborg (troligtsvis/förhoppningsvis med mina vänner), så kommer jag att ta med mig en sådan. En spann med alkohol. Men det blir nog inte Margarita. Det blir nog sex på stranden istället. 

Peace out

Jag vill ha en synt

Nu när man (fortfarande) är arbetslös så har man otroligt mycket tid till en massa onödiga saker. Mitt under ett skypesamtal i förra veckan så slogs jag av en tanke att jag skulle kolla igenom några gamla garderober. Detta hittade jag. En Yamaha Portasound. Tillverkad någon gång runt 1980 och är som bilden visar en portabel synt. Tyvärr har jag inte hittat sladden till den så än så länge får jag nöja mig med batteridrift. Den var faktiskt trasig när jag hittade den, så elektroingenjören Erik Jakobsson fick göra sitt. Det ska egentligen sitta C-batterier i den, men när jag öppnade den låg det AA-batterier i den. och en massa batterisyra. Syran hade gjort så att en fjädern på minuspolen rostat. Jag tog tag i en tång och drog ut en fjäder ur en gammal leksak. Jag fick skala av en kabel och sätta dit den på nytt. Fick även ta bort en hel del stelnad batterisyra men det räckte inte. Pluspolen hade oxiderat. Detta upptäckte jag när jag satte en skruvmejsel mellan batterierna och polen, så vad jag gjorde va att jag tog aluminium och vek det ett tiotal gånger tills jag hade en kvadratisk bit som var ungefär lika stor som pluspolen. Satte den emellan och vips så var det ljud i den snart 40 år gamla synten. Det tog inte lång tid innan jag fick reda på att det var min pappas, och att han fått den i 20-årspresent av Gyllene Tider. Den har till och med använts på scen, i introt till Tylö Sun.

Peace out

Godkänd

Kvällsning Korsning. Måndag sägs det vara idag. I alla fall i några timmar till. Igår, eller i förrgår (beroende på när du läser detta, det kan ju till och med skilja flera dagar) var det söndag. Dagen börjades med en stärkande äggmacka, sen kom min kompanjon och tillika jägarexamenselev. För ett sista djupdyk i teorin. Drygt två timmar studerade vi och klockan 11:55 var vi på BK (Burger King) för vad som skulle bli den längsta väntan någonsin. Det var säkert 17 personer framför oss i kön (för att inte tala om de två bilarna som stod och väntade på sin mat. och det kändes som en evighet. Jag skojade när jag sa till Ludvig att han kanske skulle gå in och hjälpa dem, du har ju trots allt jobbat här och de verkar underbemannade. Jag tror vi väntade i 17 minuter för var sin Wopper. Egentligen kan man tycka att de ska be om ursäkt för att det tog sån jävla lång tid, kanske till och med kompensera, men icke sa Nicke. Klockan 13 var vi på Sjödins Trafikskola, ja just de, den som ingen vet vart den ligger. Just den vars bilar man aldrig ser. Där satt vi i en lektionssal i lite drygt tre timmar för en genomgång av allt vad kursen innehållit. Jag har nog aldrig vart så nervös under dessa tre timmar, jag satt och skakade. Klockan närmar sig fyra då provgubben kommer, han förklarar hur man skriver provet. 70 frågor, en timme, minst 60 rätt. Fyra alternativ på varje fråga gjorde det hela lättare. Det kändes som om jag kunde allt, det var ett par frågor som jag var osäker på, bland annat hur en Kricka ser ut. Jag lämnade in provet och när det var rättat visade Jonathan mitt signerade Jägarbevis, jag var godkänd. 66 utav 70. Det känns det lite konstigt, vad ska jag fylla dagen med nu?  Jag har pluggat nästan varje dag i en månad inför det här, teoridelen är slut. Nu är det "bara" praktiska moment kvar.

Idag, måndag har jag fått svar på en av mina jobbansökningar.
Så här skriver anställaren:

Hej,

Du har sökt en tjänst som extraarbetare på stort lager i Falkenberg i vår. För att söka denna tjänst krävs det att du har en annan sysselsättning, såsom studier eller annat deltidsarbete, och detta framgår inte klart i din CV. Om du har en annan sysselsättning får du gärna svara mig på detta mail för att kunna gå vidare i rekryteringsprocessen.

Mvh

Josefin Kernell

Det här mejlet gjorde mig lite sur. Det återspeglas nog lite i mitt svar.

Hej!

Jag har en heltidssysselsättning, det är att jag är arbetslös. Jag vill jobba, allt från deltid till heltid eller mindre. Jag tycker att det är tragiskt att man som arbetsgivare ställer krav på de framtida anställda att de ska ha en annan sysselsättning. Går man i skolan får man bidrag för det och har enligt mitt tycke inte tid till att jobba. Då är prioriteringen att studera. Har man redan ett jobb så ska man väl inte ha ett jobb till. Är det inte bättre för samhället och Sverige att man anställer folk som är arbetslösa? Just nu tar jag Jägarexamen, jag vet inte om det kvalificerar sig som studier eller annan sysselsättning, men det är vad jag gör. 

Mvh
Erik Jakobsson

Peace out

Indien Anropar

Två gånger den här veckan har jag fått två samtal från Indien. Man kan nästan tro att jag jobbar på Utrikesdepartementet. Ärligt talat så var det från Microsoft som på något magiskt sett visste att det var något fel på min dator. På något magiskt sett så visste de inte att jag visste att det var en bluff. Det finns säkert flera som har gått på det, men inte jag. 

Första gången de ringde och jag hörde vad det var blev jag nästan lite glad. Jag tänkte att nu jävlar ska jag jäklas med dem. En indier på bräcklig engelska förklarade att hon jobbade på Microsoft och jag hade ett virus på min dator med Windows 7 som operativsystem. Jag drog till med "My computer does not use Windows 7 as the operating system", "I have a Mac", "I can not get any viruses". Då beslutade hon sig för att hämta någon från deras Mac-avdelning. Han envisade sig om att jag skulle öppna min dator, gå in på en hemsida och ladda ner en fil som skulle förhindra att jag kunde få virus. Jag sa att jag gjorde det men att mitt antivirusprogram på datorn sa till att det var en trojan jag laddade ner. Nu la jag på telefonen. Det här var i torsdags.

Idag så ringde de igen. Engelskan var ännu sämre än sist och det var svårt att höra vad hon sa. Hon förklarade i alla fall att hon jobbade på Microsoft och jag hade ett virus på min dator med Windows 7 som operativsystem. Jag sa att eftersom du vet att jag har en dator med virus på så måste du veta mitt namn. "What is my name?" sa jag. Hon hämtade en ny kille och jag ställde samma fråga igen. "What is my name?". Vad jag tror att de svarade var Ulla Jakobsson, min mamma. Jag svarade att det inte var mitt namn. De fortsatte med att det var namnet som var registrerat på bostaden. Men jag svarade att det hade inget med min dator att göra. Den här gången var det dem som la på. 

Alltid lika roligt att jävlas med folk.

Sen en väldigt lång tid tillbaka har två av mina vänner tjatat hål i huvudet på mig att jag ska se House of Cards. Igår gav jag vika, och har nu sett 17 avsnitt. Jag blev positivt överaskad, och kan inte riktigt sluta kolla på den. Det är lite synd, men avsnitten avverkas så fort. I och med att tredje säsongen inte har kommit än så finns det nu ett slut.

Annars har man pluggat som fan den här veckan. Det känns som man kan allt.... Not. Men man vet i alla fall att rapphönan är grå men brunt ansikte, att Vitkindad Gås har vita kinder och svart hals. Att Skogsharen blir vit på vintern och att fältharen är brun med långa öron. Kronhjorten har cervina horn och Dovhjorten palmata. Vildsvinen får jagas året om medans vargen bara får jagas enligt myndighetsbeslut. Jag har nog inte pluggat så här mycket sedan någonsin. Imorgon (söndag) smäller det, teoriprovet för jägarexamen ska tas. Sen är det tre praktiska prov kvar, sen ska det jagas.

Peace out!

Fullspäckad vecka

Jaha, vecka 7 är snart till ända. Idag har man gymmat i tre månader, bara nio månader kvar tills dess kortet löper ut. man har hunnit knapra i sig två tre och halv påse gainer. Idag har jag varit och köpt nya torkarblad till bilen. Det är helt knäpptyst när man sätter på dem när rutan är torr. Helt otroligt. Jag har dessutom varit och besökt min gamla arbetsplats, Hotel Tylösand. Det var mycket trevligt att träffa alla gamla arbetskamrater och jag hade ett litet men givande möte med min före detta chef. Inne på kontoret satt det någon och jobbade med hemsidan. Med min stora och ingående kunskap över webbverktyget fick jag hjälpa honom lite grann. Tur att kunskaperna fortfarande finns kvar. Jag gick ju inte tomhänt från mötet i alla fall. Jag kom hem med ett mycket välformulerat och trevligt arbetsintyg från min tid på hotellet. Sen kom kvällen och jag hämtade Knutsmark så begav vi oss till Plönningegymnasiet för lite utbildning. Första kurstillfället utav fyra är nu klart, den nionde mars skriver jag teoriprov för jägarexamen. Imorgon blir det lite golf på Volkswagen Golfarena i några timmar. Sedan blir det arbetsdag i Landeryd på Lördag, då ska man försöka lägga tak på ånglok E10 1748. 

Det e konstigt, nu när man är arbetslös så har man helt plötsligt mycket mer att göra än när man jobbar. I onsdags var jag på möte på arbetsförmedlingen tillsammans med cirka tio andra ungdomar i min egen ålder, som blivit arbetslösa ungefär samtidigt som mig. Till mötet skulle man ta med sig en lapp som man fick en månad tidigare. På den här lappen skulle man fylla i vilka jobb man sökt under månaden. När alla lämnade in sina lappar blir jag lite förvånad. 90% av de som var där hade fyllt i två till tre jobb de sökt. Jag hade sökt 22. Mitt papper var sönderklottrat. Jag fick knappt plats på pappret. En rent fullspäckad vecka och än är den inte över.

Peace out

Boar Hunter

Som ett fåtal av mina läsare kanske känner till så ska mitt nästa äventyr bestå av att ta jägarexamen. Jag har ju vart en jävel på luftgevär i mina yngre år. Det har faktiskt något jag har funderat att ta upp igen nu i gamla dar. Men aldrig tagit tummen ur så att säga. Så när chansen och frågan dök upp om jag ville ta jägarexamen tillsammans med en mycket god vän så kunde jag inte annat än att tacka ja. Jag har för det första aldrig hållt i ett skarpt laddat vapen tills i förra veckan. Jag har aldrig varit ute och jagat tills i förra veckan. Jag har ingen i min familj som jagar (vad jag vet). Men någon ska ju vara den förste. Så that's that. 

I alla fall, så var jag ute med Uncle Sam i söndags för att jaga vildsvin. Somewhere out in the wild. Flammarbygget eller något i den stilen hette det. Det var så långt ute i ödemarken att Uncle Sam som vart där förut hade problem att hitta dit. I minus 3 och lätt snöfall satt vi ute i en plywoodkoja ute i skogen. Med en liten kikglugg ut mot vad som i jägarmål kallas för en åtel. Jägare har uppenbarligen problem med att svenskan att räcka till, så de måste hitta på egna ord. Åtel är en foderplats för vilda djur, typ. Åteln var upplyst med gröna lampor för vildsvin och älgar är uppenbarligen färgblinda. I alla fall, så satt vi där i cirka fem timmar. Jävlar vad spännande det var. Under de första två tre timmarna så hörde vi väldigt ofta ett nafsande ljud vid plywoodkojans vänstra sida. Det visade sig vara en gran som skrapade emot takpappen.... Mamma hade skickat med mig lite hembakat bröd med soltorkade tomater och fetaost och varm choklad, mums. Tårna tog mest stryk under kvällen de blev liiide kalla, men annars kunde jag ha suttit där lite till, det var faktiskt väldigt njutsamt att sitta där i tystnaden helt tyst. Det påminde mig om en känsla som jag ofta får när jag fjällvandrar. "Uppe på fjället finns ingen affär, så om du ska handla ska du inte va där". Där kan ofta vara helt knäpptyst, på kalfjället finns inga träd så när det blåser. Så vinden har inget att ta emot så det låter inget. Det var inte fallet i skogen i vår lilla plywoodkoja. Sam hade också hörselskydd med elektronisk medhörning som förstärkte vissa frekvenser vilket var häftigt. Man kunde till och med höra tåget som kom, trots att man inte var i närheten av ett spår. 

Har vart på lite turné i helgen med. Helsjön gånger två. Var väldigt trevligt att spela med Walter igen. Fan vad vi är tajta, musikaliskt sett. På söndagen så skulle vi spela 7-8 låtar/psalmer, de flesta av dem hade vi redan spelat. Hur som helst så hade vi inte tid att öva in dem. Så vi övade en låt som var helt ny för oss och struntade i att öva de vi redan hade spelat. När jag sitter där framför pianot under mässan och vi spelar en psalm. Så har vi ett otroligt samspel, vi har en otrolig dynamik. Jag är så van att spela med Walle och de andra att utan att ens öva in låtar så vet jag precis när de slutar.

Peace out

21 år ung

Jaha, nu vart man 21 år gammal eller ung. Kanske inte den vildaste av kvällar jag varit med om, men den vildaste is yet to come.... om man säger så. I min familj har vi som tradition att man firar med släkten till och med det år man fyller 20. Annars blir det en jäkla massa kalas hela tiden. Sen efter det är det jämna födelsedagar som gäller. Önskade mig som vanligt, en solsemester, en bil och fred på jorden, (fick inget av dem) jag önskade även mig The Hobbit, Silmarillion och en träningsväska. The Hobbit och Silmarillion fick jag klara mig utan. Men istället fick jag något som gjorde mig kanske ännu mer exalterad. En specialutgåva av Sagan om Ringen. 50årsjubileumet sedan första boken utgavs. En 1200 sidor lång mastodont, inbunden i mocka med bibeltunna sidor.  Alla tre böckerna i en, plus mycket därtill. Som till exempel hur kalendern fungerar, alla viktiga årtal (Bilbo föddes år 2890 den andra tidsåldern) osv. Så nu ska jag snabbt läsa färdigt Hobbiten och börja med sagan om ringarna ;) Fick även en mycket snygg träningsväska, Sängkläder (hästenstyle) och en snygg stickad tröja. Födelsedagen var för övrigt mycket bra. Vi åt gott på Wild West. Gratulationer till höger vänster och tårta sen fick man även spela lite CS och skratta gott tillsammans med mina vänner. Vad mer kan man begära?

Peace out

Mae Govannen! Im Erik

Det finns inget så deprimerande som att vara arbetslös. Eller jo, det gör det ju (sex bokstäver). Lika glá e jag för det (men men gladast är nog räven). De e tur man har goa vänner som vill äta pizza med en, en vanlig måndag. Hör och häpna, jag blev bjuden på godis och jag åt det! Det var lite once in a life time". Brittiska karameller, damn you Gurkan, damn you. Jag har beslutat att göra något vettigt under tiden jag är arbetslös ( under tiden jag söker jobb). Att lära mig något. Det jag beslutat mig att lära mig är egentligen inte så vettigt. Sindarin, Alviska. Det e rätt roligt att snöa in på något och lära sig något helt nytt. Visste du att i Sindarin finns inte ordet "är". Så när du ska presentera dig säger du Hej! Jag Erik. Så här ser det ut med vanliga bokstäver.

Mae govannen! Im Erik.

Har inte riktigt orkat lära mig tengwar som är Sindarins alfabet. Dels för att det finns 470 tecken -+ några till. Sen kommer man till det komplicerade. Varje bokstav överensstämmer inte med ett specifikt ljud eller bokstav. Sen kan kombinationen av tecken i Sindarin bli ljud eller bokstäver. T, P och C är väldigt lika. Likaså D, B och G. TH, F och CH. DH, V och GH är några av de tecken /bokstäver som är väldigt lika varandra. Dessa tecken är uppbyggda av en rak linje (telco) och en böjd linje (luva). Genom att läga å en extra telco eller luva så kan man skapa ny kombinationer av ljud. Så uppbyggnaden av ord kan bli relativt långt i det alviska alfabetet trots att ordet inte består av särskilt många bokstäver (i det västerländska alfabetet). Sen har vi det där med uttalet. Det e ju inte jättemånga som kan Sindarin. Dessutom ingen i min närhet som kan prata så man kan få höra hur det låter. Så det blir till att kolla på de enda filmerna som får mig att gråta. Sagan om ringen, De två tornen och Konungens Återkomst. För i språkkursen kan de beskriva hur det ska låta, men i filmerna får man höra. och det finns ju inget bättre än Konungens Återkomst. Det e helt jävla otroligt att man kan göra en såpass bra film, trots det faktum att den är fyra timmar lång. Vem orkar egentligen kolla igenom hela? Jag gör det. För mig är hela Tolkien-konceptet så mycket mer än filmer och böcker. Det finns så otroligt mycket mer information än det som står i böckerna och vad som visas i filmerna. Första gången jag såg Konungens Återkomst så förstod inte jag varför Frodo, Bilbo och Gandalf skulle lämna Middle Earth på det grå skeppet. Men det vet jag nu serru. Nu ska jag söka lite jobb, plugga lite alviska och sedan träna lite med. De ju bara fyra dagar kvar till den stora dagen.

Peace out

Nytt år, nya möjligheter, ny design

Jaha, nu är väl tjugohundratretton preskriberat och avklarat. Nytt för i år är att jag åter har blivit arbetslös, så man har fått bege sig till Arbetsförmedlingen för att åter skriva in sig som arbetslös. Vad gör man inte för pengar egentligen. Nu har Arbetsförmedlingen flyttat till Flygaregatan, den där vid Brunnsan. Om man e som jag och inte kan Halmstad så är ju Google Maps ett hjälpmedel utan dess like. Jag irrade runt byggnaden i säkert tio minuter letandes efter ingången. Eftersom idioten som beslutade att personalingången skulle sitta på framsidan och att den enda skylten som verifierade att man kommit rätt inte var synlig. Men men, det e ju inte så att dagarna flyger iväg snabbt nu när man inte har något att göra på dagarna. Så jag har fått fylla dem med träning. Denna veckan har det blivit fyra gånger. Tisdag, Torsdag, Lördag och Söndag. Eight days to go.

Peace out

Bädda sängen

Rin klocka ring (inte). Jag vill inte gå upp. En del av mig är vaken och kan inte sovs. Den andra halvan anstränger sig för att försöka sova. Huvudvärken pulserar men det är skönt att få ligga i sin egen säng. Jag vet inte hur många av mina vänner som har det privilegiet idag. Snart måste jag bädda sängen. Det var knappt 4 dagar sedan sist. Men det ligger något under kudden.... Jag drack nog lite för mycket igår. Men vafan, det är ju bara nyårsafton en gång om året.  Skulle vilja tacka ludde, toba, gurk, fidde, gadden och bänk för den bästa nyårsafton i mannaminne! Kanske mest av allt vill jag tacka Fredriks pappa som skjutsade mig hem. Annars hade det kanske inte vart lika bekvämt nu.....

Peace out