Jag är i Lund, studentstaden som aldrig sover. Fast jag har gjort det i några timmar.
Jag åkte ner hittillsammans med Ludde under lördagen för att besöka herr Sjöblom som pluggar teologi på universitetet. Det blev tåg. Vilket i sig inte är något fel. Bara det att det blev Öresundståget. En X31K. Jag hade ju egentligen velat åka med SJ:s X55. Men det är ju en principsak. Öresundståget hur som haver. 180 km/h dundrade vi fram. Jag var lite orolig att man skulle behövt ha passet med sig. Tänk om det skulle vara någon gränskoll mellan Sverige och Danmark. Skåne tillhör ju praktiskt taget Danmark. Tur nog så blev det ingen passkontroll.
Solen strålade och det var nästan svettigt i långbyxor. Ett besök på varuhuset Nova bjöds det på. På Max ingick plusmeny och dip utan extra kostnad. Utan att jag ens var student. Smält cheddar, den luktade spya. Det är bra service det. Ett obligatoriskt stopp på Systembolaget och ett på Coop. Sen begav vi oss hem till Sjöbloms studentkorridor där supandet började. På väg hem så gjorde vi ett litet snabbt besök på Lunds stadsbondgård. Tre hönor och en tupp i en buske vid sidan av en rondell. Vi (jag och Ludde) antog oss också utmaningen att försöka blåsa upp våra luftmadrasser, vilket för en av oss visade sig vara extremt svårt. På min förpackning till vad som egentligen var en badmadrass stod det att den skulle va 183 cm lång och 67 cm bred. De ljög.
Kvällen kom och vi begav oss in till centrum för vad som skulle bli en minnesvärd kväll. Lunda Kitchen stod för vad som skulle bli den sämsta måltid jag ätit i Sverige. Det var nästan i klass med hamburgaren i Frankrike, men bara nästan. Jag mår illa på bara tanken av skinkan. Den var som en kräm. Alldeles mosig. Konsistensen och färgen påminner nog om spam. Man kanske ska vara orolig när de som bakar pizzan inte vet vilken pizza jag vill ha när jag säger vad den heter utan han måste ha siffran med. Än oroligare när han inte förstår att jag vill ha en nr 48. En Calzone. Pizzabagarens svenska var lika dålig som hans pizza. Kräsna som vi var och lite lätt illamående lämnade vi hastigt restaurangen och begav oss ut på Lunds kalla och mörka gator. Väl hemma hos Henke igen dukades det upp mängder med alkohol i sällskapsrummet drinkar blandades och det shottades en del med. Utan varken studentleg eller besöksleg blev det lite av en korridorsfest, många intressanta personer, mycket intressant prat och lika mycket alkohol.
Dagen efter var man som vanligt trött och självklart hungrig eftersom man inte ätit något sedan den halva pizzan. Idag hade vi i alla fall blivit lovade en kulinarisk upplevelse utöver det vanliga. Dallas Burger, och det var det. Bland det bästa jag ätit i burgarväg. Oxkött, tjocka bacon och de mest underbara friterade klyftpotatisar. Men framför allt, fantastisk service som på så många andra ställen i Lund. Men i alla fall, jag fick med mig två väldigt snygga och roliga t-shirts. En där det står "In Sweden we call it a fika" och en där det står "Why don't you want to taco about it? Because i'm nacho friend anymore" Nu sitter jag här än en gång framför min dator som slutet på en helt fantastisk helg. Med blåsor på mina fötter och kollar på The Secret Life of Walter Mitty.
Peace out
Förra veckan var det mycket golf. Tisdag, onsdag, torsdag. Sänkte mig en herrans massa. Var det tur eller skicklighet. Vad är skillnaden i golf. Finns det någon? Golf handlar mest om fokus och att tro på sig själv. Tror man att man kommer slicea, så kommer man göra det. Det handlar också mycket om att repetera det man gör varje gång. att göra lika dant varje gång. Det är inte bara att ställa sig framför bollen och slå. Man måste va mentalt redo också.
